Forbrukslån på Dagen 20 År | Mistä Lainaa | Beste Kredittkort | Strømpriser Sammenligning 2018 | Beste Tyverialarm 2018 | Beste Forsikring | Billigste Mobilabonnement 2018 | Lønn
alkoholbarnBörjanglädje

Lego, Elvis och hamburgare.

När det var festligheter hemma fick jag bära glasen med kall Vino Bianco från köket till min fars rum.

Kvinnorna satt i köket, männen vid min fars bord. Han hade ett eget rum, jag hade mitt och min mor det minsta sovrummet, det som jag fick först, då när vi flyttat från den lilla tvåa där jag tillbringade mina första 6 år.

Jag fick snabbt flytta in till det största sovrummet, det som låg mellan de vuxnas rum. Jag var ett bortskämt barn, en liten pojke i ett rum som var på 25 kvadratmeter. Det lilla barnet bar de immande glasen med stolthet. Jag lärde mig snabbt att ta en sipp i varje glas. Bara lite, sådär så jag blev lugn och inte rädd när de vuxnas röster höjdes allt mer. De pratade i mun på varandra, snabba ord, ibland hårda som pistolskott. Det var då jag brukade gömma mig på mitt rum, jag hade burit tillräckligt många glas.

Men för det mesta var det lugnt i hemmet. Mor sov i sitt rum, försökte finna lite kraft efter nattarbetet på sjukhuset, min far låg och läste och jag satt på golvet i mitt rum och byggde med Lego och lyssnade på Elvis. Harmoni och lugn. Men festerna fanns alltid som ett hot. Jag avskydde dem.

För många vuxna, för mycket matdoft, för många Vino Bianco. För cigarettrök i luften och för mycket rädsla. Ju högre de vuxna pratade och stimmade ju mer rädd blev jag. Ibland spände jag ett skärm mellan handtaget på dörren och min säng.

Jag gömde mig, hoppade att den där dörren skulle få vara stängd. Ibland hann jag inte utan dörren öppnades och in steg någon vuxen som ville prata med den lilla lintott som var mig. De pratade med konstiga röster, luktade rök och vin och var sådär äckligt klistriga och påflugna som de blev när de blivit fulla.

Ibland kom min mor in med cola eller varm choklad. Hon var vidrig tyckte jag. Inte i vanliga fall, men då, när hon var full och sliskig. Men colan var god. Några gånger fick jag pengar för att köpa hamburgare i korvkiosken. Mat som tröst. Alltid mat som tröst, det var så min mor fungerade.

Så jag knatade iväg till kiosken, räckte över pengarna till och beställde den största hamburgaren de hade. 150 gram ren njutning. Kött och bröd och dressing och rå lök och ett vilset blad med grön[JC1]  . En hambugare mellan glatt papper och jag ville aldrig mer gå hem. Bara sitta på en stenmur som låg längs med gatan och där satt jag med min hamburgare och åt medan tiden gick.

Ibland, ofta, blev det bråk, min far hade dåligt ölsinne och min mor kunde vara osande elak med ord. Jag har väl fått en blandning av det där kan jag tro. Det var hårda ord och klappar och slag. Jag gömde mig under sängen och höll för öronen.

Det hände allt som oftast att de där festerna slutade med blodflöde och hörbart raseri. När det var så tror jag att alla vuxna glömde av att det fanns ett skräcklaget barn som gömde sig under sängen. Jag ingick inte i beräkningen. Så jag låg där med händerna för öronen och magen full med hamburgare och cola.

Det var ingen dålig barndom, inte alls. Men den var osäker. När allt var som det skulle, lugnt och alla var nyktra var det en väldigt bra barndom. Jag var ett ensamt bortskämt barn. Jag ville ha den där ensamheten, den var redan då en viktig del av mig. Viktigare än det mesta i livet.

En ensamvarg som är socialt begåvad. En väldigt bra kombination. Ingen får komma för nära, för då kryper det i hela mig. Det är få människor som jag står ut med. De flesta människor känns som inte fiender, men som påträngande. Jag vill ha plats och tid för mitt eget liv. Självisk? Troligen, narcccissit absolut.

Det var så det var.

 


 

 

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

två × 3 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.