Norges Beste Forbrukslån | Peliläppäri | Kredittkort med lavest Rente | Billigst Strøm | Beste Hjemmealarm 2018 | Forsikringsselskap | Billigste Mobilabonnement | Internett leverandør
alkoholångestKärlekSaker man gör

Lite i nerförsbacke.

Jag känner mig ensam, övergiven, misslyckad, trött, uppvarvad och ful.

För nu har jag ingen kompass, ingen karta. Jag har ingen aning om vart jag ska ta vägen. Hela livet blir upp och ner när Den Helande Maria är borta. Lusten att söka tröst i flaskan är enorm. Jag får rabbla de färdigheter och kunskaper jag har för att inte rusa iväg. Läser orden i min lilla pärm. Det går över på en timma. Ta en timma i taget.

Fuck timmarna. Jag vill döva. Men inget verkar bita. Nu finns inget kvar här hemma som kan få mig att sova. Ändå sitter jag här, med skallen full av allt jag inte behöver men tom på allt jag borde ha.

Hjärtat exploderar i takt med hjärnan, gång på gång, sedan söker sig bitarna ihop igen, läks och sedan exploderar det igen. Det sker på sekunder, men det upprepas hela tiden. Jag vill bara springa, tills jag faller ner och inte längre får luft, tills gråten i mig får utlopp genom ögonen och en snorig näsa och salta tårar på min tunga.

Men det går inte. Så jag sitter här. Försöker få ordning på allt som sker i mig. Det tar på krafterna att veta att man inte duger till. Hon vågar inte ens visa sig svag framför mig. Ändå är jag ju den hon borde visa sig som mest naken inför. Men jag når inte dit, hur jag än sträcker ut min hand och söker hennes.

Alkohol. Bara några cider. För att jämna ut, ”Well, ask me why I’m drunk alla time It levels my head and eases my mind” som Dylan en gång sjöng om alkoholen.

Men det är precis i sådana här tillfällen alkoholen vore en katastrof för mig. Jag kan dricka. För jag tror verkligen inte på ett liv helt vitt. Men jag vet också att jag är på minerad mark varje gång jag dricker ett glas vin, vilket sker, mer eller mindre aldrig. Men det sker.

Men det är en annan sak. Det är när man vill mysa lite extra. Eller förgylla livet lite. Men när jag dricker för att fylla det där hålet i mig är jag körd. Då exploderar allt på en och samma gång. Så jag håller mig, det är som att vara riktigt pinknödig men hålla sig tills man nästan går i tusen bitar. Men ingen alkohol. Absolut ingen alkohol.

För den delen så vill jag inte äventyra resultaten genom att dricka alkohol helt utan mening, i min ensamhet.

Så jag kämpar på. Läser enkla ord gång på gång. Att hantera sug. Förhelvete, det här här är ingen dammsugare, det är en storm. Men jag sysselsätter mig, jag bloggar, kokar kaffe, tar tabletter och går på promenader. Dammsuger mattan för att finna att den är lika fylld av små benfragment från Dipps jätteben hon fick av någon. Kommer inte längre ihåg vem det var, men det var ju en vänlig tanke i alla fall.

Kanske somnar jag om jag lägger mig ner och försöker. Men då kan jag inte sova i natt och så är hela grejen igång igen. Att dyka ner i en förvridning av dygnsrytmen är det sista jag vill. Så jag får kämpa på. Tänkte åka till Den Helande Maria och hälsa på. Får hon inte gå ut så är det väl så då. Men jag klarar inte av att vara där länge. Sjukhus är en fobi jag har mot. Det skrämmer mig. Det doftar död och vansinne och ångest överallt. Jag vill bara bort, även från den jag älskar, när alla mina nerver skriker åt mig att ta mig ifrån stället.

Men jag tar på mig träningskläderna. Får hon inte komma ut så tar jag en slinga och försöker löpa lite, för att bli av med överskottsenergin. Det finns många fina vägar uppe i skogen ovanför lasarettet. Till och med en tennisbana.

Fan, nu börjar jag falla isär jag med. Attans.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

One thought on “Lite i nerförsbacke.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

tre × tre =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.