Refinansiering Forbrukslån | Parhaat Kaiuttimet | Kredittkort Liste | Historiske Strømpriser | Sammenlign Innbruddsalarm | Forsikring Sammenligning | Mobilselskaper | Verditakst

Med döden som huvudkudde.

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Junie skriver:

    Jag tänker att dödsångest ändå är ett tecken på en viss "friskhet", att det är ett gott tecken att inte vilja dö. Det är förstås en klen tröst, jag vet, allra bäst skulle det väl vara att ha en relativt neutral inställning till döden. Att inte vilja dö men ändå inte ha dödsångest, inte vara så pass rädd att det i sig blir ett problem. Jag menar absolut inte att förminska problemet med dödsångest, jag är själv ganska obekant med fenomenet och vet knappt hur det känns, kan bara minnas att jag har haft en mild form av det en enda gång i mitt liv… det är väl kanske bara det att som utomstående föredrar man att den man bryr sig om har dödsångest än att personen i fråga med hela sin själ längtar efter att få dö. Och jag bryr mig om dig, du är lite av en bloggfadersgestalt för mig. Jag önskar att du skulle slippa dödsångesten, men det värmer att läsa att du inte vill dö.

    • jonascarlzon skriver:

      Du har helt rätt och för det mesta tycker jag att jag kommit överrens med döden på något sätt. Men den där dödsångest-attacken är den värsta ångest jag någonsin haft i hela mitt liv. Den var vidrigt sann och gick inte att resonera sig bort ifrån. Annars har jag ju lärt mig hantera vanlig ångest rätt ok, men det här var som en levande varelse som kröp in i varje cell jag har och förgiftade varje andetag och varje sekund. Hua liksom. Bloggfadersgestalt, det var fan i mig det finaste jag kallats sedan jag slutade med blöjor.

  2. Sophia Odh skriver:

    Vet väl att det inte hjälper, men varför skulle döden vara nattsvart, och slutet på all existens? Det enda stället det återfinns i är buddhismen och då är meningen med det att själen slipper plågas mer, så då är det ändå positivt! Personligen tror jag inte att man slutar existera någonsin, din själ kommer alltid att vara densamma och den kommer alltid att finnas. Den kommer till platser där den behövs och framträder i lite olika skepnader men kärnan är alltid densamma. Och oavsett vart du hamnar kan du vara säker på att finns någon mening med det och att det är till hjälp för någon annan. Land eller person spelar ingen roll. Det andra människor benämner som himmel helvete eller andra sidan existerar givetvis inte heller. Det enda som finns är ett väntrum där själarna övervakar och väntar på rätt tillfälle på rätt personer som behöver just dig. Sedan kommer din själ tillbaka igen. Du själv förstår inte alltid syftet och ibland kan det vara mycket plågsamt men det finns alltid en mening med det. Någon behöver dig alltid det kan du vara säker på!

    • jonascarlzon skriver:

      Rätt intressant det där med hur var och en har ett förhållande till döden. Den är det enda säkra man vet om. Det enda som är en fråga är ju när den inträffar. Själv tror jag på att vi alla är energi, energi som sedan ändras när vi dör. Precis som att ett träd kan jag värme i en eld, stiga till himlen och skapa regn som sedan … ja du fattar. Man splittras till tusen saker, energin i världen är ju konstant, den bara ändrar form. Men igår var det lögn i helvete att tänka vettigt. Allt var för mycket liksom.

  3. Den Helande Maria skriver:

    30 tabletter. Trettio… Jag vet inte ens vad jag ska säga…. :'(

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

5 × två =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.