Okt 18 2012

Med lögnen som enda vän.

När jag var som mest flyflängande alkoholist, då när det inte fanns någon hejd, inget annat sätt att lösa vilket problem som helst, ljög jag utan att ens tänka på det. Allt för att kunna fortsätta dricka, för att inget skulle komma mellan mig och ölen. Jag ljög så bra att jag själv trodde på alla dumheter som kom över mina läppar.

Jag kunde stå och svaja, knappt kunna hålla mig själv upprättstående, med röda ögon och en tunga som inte löd mig och ändå hävda med emfas och hög svansföring att jag var nykter som en godtemplare. Även om jag blev överbevisad om att det jag sade var lögn och förbannad dikt så fortsatte jag ljuga. För det var enda sättet att överleva på. Trodde jag. Men egentligen så var det ju ett bra sätt att mycket verksamt sakta ta död på alla mina känslor och mitt liv.

Relationer vittrade och dog, kroppen tog stryk, den ångest jag redan innan jag tappade taget om kontrollen över alkoholen ökade dag för dag. Varje dag var jag tvungen att öka doserna för att hålla ångesten stången. För att få en smula sekunds ro i kroppen.

Jag drack nästan aldrig bland folk. Tanken och planen och syftet med drickandet var inte att ha roligt, eller att ha lättare att umgås med människor, eller att festa. Den var att kunna somna på kvällen. Att ha ro nog att titta på en film. Att slippa hjärtklappningen och paniken som hela tiden bodde i mig. Att skingra panikångestens spöke. Den panikångest jag en gång hade börjat dricka för.

Jag ljög. För att fortsätta dricka. Men jag ljög nästan aldrig om något annat. Tanken bakom det var att om jag aldrig ljög om något förutom alkoholen så skulle alla andra runt omkring mig även tro att jag inte ljög om mitt drickande. Så jag blev överärlig. Tog på mig skulden för sådant som jag inte ens gjort. Duckade inte för att berätta om solkigheter i mitt liv. Berättade om sådan som de flesta håller tyst om. Allt för att få någon som sorts trygghet i att kunna ljuga, ljuga och återigen ljuga om drickandets demoner.

Min ångest och mina depressioner var även det sådant som jag höll för mig själv. För de var så intimt förknippade med alkoholen. De var ju anledningen till att jag drack och jag kunde inte låta någon dra en linje som slutade i tomhet. Så jag teg om det mesta som jag hade i mig men talade grymt mycket om allt som var utanför mitt skinn. Bristen på pengar var något jag ofta pratade om. Även då det inte ens var någon brist. För jag visste om att sådant gör människor engagerade när man gått ut ur rummet, det är sådan som människor gärna pratar om bakom ryggen på en. Hellre det än att de pratade om att jag såg bakfull ut morgon efter morgon.

Det är dags att lägga av sig lasten av skuld och rädsla.

Jag har lovat mig själv att aldrig mer ljuga om alkoholen. Jag har berättat för de runt omkring mig om jag druckit. Det är farligt att börja ljuga, de små lögnerna blir snabbt stora som berg, omöjliga att reda ut, komma ihåg eller styra. Däremot så fortsätter jag att bara i yttersta använda ens vita lögner. För även sådana styr i alla fall mig mot de stora.

Att inte ljuga är en av de saker som jag försöker använda för att hålla mig så nykter jag kan och så länge jag kan. Om jag misslyckas så kommer jag inte ljuga om det. Hellre såra för stunden än att såra för livet. Kanske är det fel sätt, men det är mitt och jag kan bara använda mina egna. Jag vill inte överlämna ansvaret eller metoderna på någon eller något annat för att bli och vara nykter. AA är inget för mig, religion är inget för mig. Jag föredrar att lyfta mina egna tyngder av egen kraft.

Lögner goda vänner, lögner är en del av sjukdomen, av problemet. Så jag ska hålla dem så långt från mig jag bara kan.

 

2 kommentarer

  1. Jag är tacksam för att du är ärlig, oärliga människor vill jag inte ha i min närhet. Faller du, så erkänner du. Det kommer göra ont, men hellre det än att du skulle dra en lögn om det.
    Vi ska fixa detta, jag kommer finnas vid din sida hela tiden – Jag älskar dig –

    1. Jag lovar att aldrig ljuga för dig. Det är det enda jag kan lova när det gäller mina problem, men det lovar jag desto mer. Jag älskar dig!

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.