Penger på Dagen | Pystyhiiri | MasterCard Kredittkort | Beste Strømleverandør | Beste Tyverialarm | Forsikring Sammenligning | Mobilselskaper | Takst på Bolig
arbetefunderingar

Mellan juni och november.

Jag är vansinnigt sur i magen.

Det är en sådan där känsla som gör att man verkligen förstår varför halsbränna heter heartburn på engelska. Hela bröstet brinner. Givetvis har vi inget att ta mot det heller. Jag skulle kunna ge en mindre förmögenhet för lite samarin eller bakpulver eller heroin, bara jag slapp halsbrännan.

Men, den är där den är. Jag är nyss inkommen från en lång promenad i regnet med hunden. Vi bara gick, helt förbehållslöst. Jag hade med mig busskortet, ifall man skulle gå för långt, sådär långt att man nästan storknar när man tänker på att man måste gå tillbaka.

English: Viskan (Whisper River), where it runs...
English: Viskan (Whisper River), where it runs through the city of Borås, Sweden. (Photo credit: Wikipedia)

Så, vi gick och gick, förbi den där gummifabriken jag tidigare berättat om, ner i det lilla samhället Svaneholm, det som under tiden gummifabriken fanns var själa navet i det sociala livet. Alla jobbade på gummit och alla bodde i samma lägenheter i samma hus på samma gata.

Men det är länge sedan nu. Efter att fabriken lades ner 1991 så har Svaneholm dött och är nu på väg att finna ett annat liv att luta sig mot än gummit. Men hus är rivna, de gamla gummiarbetarna har dött av sina skador från det smutsiga och tunga arbetet och de som nu flyttar dit är antigen folk som vill ha hus men vill ha det billigt eller socialt utslagna som finner ett hem hos en hyresvärd som inte frågar mer än efter hyran varje månad.

Vi gick in i allt det där och i mitt inre radade ord upp sig, känslor vaknade. Jag tänkte på vilken brytpunkt vårt land befinner sig i. Inte konstigt att en del människor känner sig vilsna och söker sig till en tanke om att landet var precis som i Astrid Lindgren-filmerna.

Astrid Lindgren in 1924
Astrid Lindgren in 1924 (Photo credit: Wikipedia)

Det är en tid när man inte längre kan gå direkt från nionde klass ut i förvärvslivet på någon fabrik eller verkstad. Nu krävs högre utbildning till vad du än ska vara, det och kontakter och ett cv som uppvisar ett klanderfritt arbetsliv. Den tid jag växte upp i finns inte längre.

Jag känner människor som just slutade i nian med bedrövliga betyg men som efter alla dessa år jobbar kvar på samma arbete som de fick börja på redan i juni samma år de slutade i grundskolan. De arbetar och de arbetar hårt. Men det finns inte längre någon plats för de som vill göra det samma.

Vilken märklig värld vi lever i, tänkte jag och tittade på hunden som skuttade i regnpölarna. Vi hade dragit oss ner till Viskan. Än så länge har den inte hämtat sig från sommarens torka, vattnet är märkligt grunt. Jag tror jag skulle kunnat gå tvärs över utan att väta ner mer än skor och byxor. Men vattnet ser kallt ut nu. Hösten är här.

Konstigt nog är det helt ok i år. Kanske beror det på att jag är hypoman, troligen för att jag ser fram mot bröllopet i december. Så medan löven ändrar färg och faller mot marken så tänker jag som så att november är en jävla skitmånad, så jag får väl pressa mig igenom den med många värmeljus och bra böcker och bra filmer. Det borde funka.

Men när vi väl tagit bussen hem, jo vi fuskade, så var det rätt skönt att gå av vid vår hållplats och vandra upp. Jag duschade hunden och nu sitter jag här och har det rätt bra.

Men snart är jag en relik. Skit samma, jag bjuder på det.

Enhanced by Zemanta

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

elva − nio =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.