Forbrukslån | Langattomat Kuulokkeet | Kredittkort | Beste Strømleverandør | Boligalarm | Forsikring | Billigste Mobilabonnement 2018 | Flislegger
Saker man görSkrivandeTerapi

Mig och mina ord.

Ok. Jag försöker bota min skrivkramp genom att tvinga mig själv att skriva och kanske göra bort mig på köpet. Det får bli som det blir. En av alla dessa terapeuter jag haft, en som hade till uppgift att jag skulle komma över min bussfobi, talade om en teknik som han kallade flytande skrift, jag vet inte om det är de vedertagna namnet men det spelar mindre roll i historien.

Vi hade kommit till vägs ände med fobiträningen, uppdraget var över och vi satt och småpratade och kom in på det här med att jag älskar att skriva. Han ville väl testa mig lite, så han tyckte vi skulle göra ett försök med det där.

Själva tekniken med det där är att skriva oavsett om det blir något sammanhängande, bara skriva. Om man kommer till ett stopp så skriver man ändå. Då kan man skriva: jag har inget att skriva men jag skriver ändå… och så fick det bli som det blev. Eller bli som det blir kanske är rätt att skriva.

verktyg

Han frågade vad jag ville skriva om och jag svarade jul. Så jag fick 20 minuter på mig där jag kunde skriva helt fritt och löst om julen. På vilket sätt jag ville och hur det än gick,. Så jag skrev, precis som jag brukar göra. Det är bara en sak som sker mellan mina händer och tangentbordet. Jag vet inte ens om jag är med, kanske är det därför jag använder just ordet jag så mycket. Ett försök att återknyta orden till det som är mig. Inte vet jag,.

Men, jag älskar att skriva och det blev tre tätskrivna A4-sidor med min lite röriga handstil. Ord efter ord ramlade ur mig och inte en enda gång behövde jag skriva att jag inte kunde just det.

När de 20 minuterna gått kom terapeuten in igen och läste under tystnad det jag skrivit. Det kändes lite som när man skrivit en novell och gymnasieläraren rättar och tillrättavisar. Ett litet sug i magen. Men när han läst färdigt så var satt han alldeles tyst och stilla och utbrast sedan: vilket språk, vilken begåvning.

Jag vet, jag skrävlar och skryter men det tycker jag att jag väl kan få göra någon gång, eller vad tycker du? Hans ord gjorde mig stolt som en tupp på en dynghög. Det var nästan som att jag sprätte och gol. Samtidigt, jag blir lika låg varje gång någon tycker jag skriver bra. Det blir en blanding av stolthet och sorg. För jag tror mig ha talang för att skriva och tala, men då kommer ju frågan: Varför i hela helvete nöjer jag mig att bara ha en blogg och inget med. Inga böcker, inga recensioner.

Jag skriver aldrig om piss eller rännstenen eller fotboll eller kärlek till ett land jag inte har mer än en tunn tråd som bakgrund i livet till. Jag försöker skriva så lite om piss som jag bara kan. Inget piss, inga rännstenar, inga himlar och inga likörer på morgon. Men ändå har jag ingen som läser det jag skriver, ja förutom du och några till.

Dag efter dag, år efter år, talar jag vitt och brett om att jag minsann ska skriva böcker och allt vad fan det nu är jag ska skriva. Under tiden sitter jag bara här och på twitter och fejan och skriver. Har jag förstått saken rätt så förslösar jag mitt liv. Vilken synd mot mig själv.

Så, nu ser du. Jag kunde skriva en lång tom text utan att ha det allra minsta att börja med som bete för orden.

 

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

19 − elva =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.