Mina mästrar

”Häst utan tyglar som vägen minns, ta mig till landet som inte finns”. Jag vet inte om det är sant, men Stefan Sundström påstår att det var det sista Cornelis Wreesvijk skrev, att det var en lapp bredvid Mäster Cees kropp man fann. Jag vet inte. Men det är genialiskt. Jag väljer, som ofta innan, att tro på Stefan. Jag skrev häromdagen om mina idoler och missade bland annat Cornelis, Bukowski och Herr Sundström. Stefan måste vara det mest ojämna vårt land någonstans har frambringat. Han pendlar mellan genialitet och fruktansvärda nödrim. Men hela tiden är han ärlig så han har min röst. Men jag undrar fortfarande hur en väg bli skrynklig som en begagnad apelsin?


 


Cornelis. Vad ska man säga? En mästerlig språkhantering, en mästerlig man. Smaka på den ni i SD och Folpartiet.. Prova ett språktest på Mäster. Jag kan smaka av Cornelis låtar gång på gång. Allt från det allra första till det allra sista. Poesi, ord som tumlar, hoppar, springer om varandra, bringar ordning i kaos. Bringar ordning i krig. En grogg av bokstäver, svartsjuka, dåligt självförtroende och genialitet.


 


Så vackert mina vänner. Så vackert.

Annonser

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: