Forbrukslån Beste | Pelinäyttö | Kredittkort i Utlandet | Billig Strøm | Boligalarm Pris | Personforsikring | Mobilselskaper | Bytte sikringsskap
hjältarKärlek

Mitt hjärtats röst är ostämd.

2012-04-28

14:43:23


Jag är inte rädd, jag kan fly.

Nä, det är nog inte så. Det lurar spöken i varje vrå och jag vågar ibland inte ens sträcka ut min hand för att tända en lampa för att jaga iväg dem.

Det är nog så livet är. Ett evigt flyende. Från någon man inte vet vad det är till något man inte har en aning om vad det är. Blind och döv flykt med fötter som springer i snö och is. Kanske, kanske, kommer jag en gång våga stanna och titta mig omkring. Men jag tror inte på det.

Jag fyller år, min vackra Den Helande Maria står naken i sovrummet och smörjer in sin kropp efter duschen. Jag sitter och längtar efter vin. Något som kan skölja bort skräcken. Som gör att jag kan flyga. Flyga och fly.

Helst skulle jag vilja springa ut i skogen tills benen inte bär mig mer. Fall ner på mjuk mossa och hårda stenar. Andas in doften av ensamhet. Men det gör sig inte. Den Helande Maria behöver mig, jag behöver henne och vi två tar världen med storm. Då kan jag inte springa iväg. Inte utan henne. Så jag blir sittande och smygtittar på henne när hon filar naglarna.

Livet är så vansinnigt komplicerat och jag lär mig mer och mer för varje år att jag inte lärt mig något alls. Jag kan ingenting. Har inga speciella begåvningar, ingen storhet i mig. En kort rädd man som vill skrika rakt ut på balkongen. Skrika efter den där guden jag inte tror på. Hen finns inte och ibland undrar jag om jag själv ens finns. Kanske vaknar jag en dag och finner att jag är en fågel som drömt en mardröm.

Men, just nu så lever jag hellre i den här mardrömmen än vaknar upp och finner att allt jag har omkring mig just nu bara försvann. Hellre rädd och liten med Den Helande Maria än stor och stark i ett annat liv. Skör, ett vackert ord, jag är skör och kanske kan jag en dag förstå det själv. Sluta slita på mig, slita isär mig. Sluta misshandla min egen kropp tills den en dag faller ihop och lämnar mig.

På min högra fot ligger hunden och andas. Hon sover, hundsömn verkar alltid så vacker. Ibland drömmer hon nog mardrömmar hon med. Vaknar och skäller ut i tomma luften, tittar sig omkring och faller sedan i sömn igen. Hon är så vacker att jag inte ens förstår att så vackra ting finns här i världen. Den Helande Maria, mina barn, hunden, katten. Till och med min allt för snabbt åldrande mor har något vackert över sig, trots hennes bitterhet, sipprande gift och den där omänskliga styrkan hon har i sig.

Mitt hjärtats röst är ostämd.
Farsan.

Allt det där är saker jag kommer ta med mig in i evigheten när min energi en dag splittras upp i små, små portioner och försvinner in till andra kroppar som behöver den. Men de där sakerna jag ser kommer alltid att leva, till tidernas slut. Något annat kan jag inte tänka mig.

Ibland, rätt ofta och allt mer frekvent saknar jag min far. Just nu är det så. Jag vill att han ska ringa och önska mig en bra födelsedag. Kanske berätta något om ett hus som stod på en plats i staden förr i tiden. Jag vill att han och jag ska köra runt i min bil medan han berättar allt han visste om staden. Han visste allt. Förutom att han inte hade en enda aning om vem han var själv. Jag vet hur det är, att inte veta. Men nu finns det mediciner och terapi och teorier. När han levde fanns det bara sprit och isolering.

Det är ett arv. Från någonstans i historien när någon gen gick åt helvete. En gen som han ärvde av sin mor, som jag ärvde av honom och som min äldsta son ärvt av mig. Vi är hopplösa för världen. Den förstår oss inte. Vi förstår den in till sista atom och det är precis det som gör oss skeva. Vi förstår för mycket och det är mer än en människa orkar bära.

Jag ska sluta nu. Den Helande Maria, i all sin vackraste prakt, sade precis till mig att hon älskar mig och jag svarade att jag älskar henne. Så varför sitter jag då här och skriver?

Jag har ett liv att leva.

httpv://youtu.be/KwVltW5wejc

Där borta vid pilen
Har jag lagt min far
Där vilar han tryggt
På den plats han valt
Där brisen från havet
Ger honom fläkt
Där hamnar vi alla tillslut
I min släkt

Uppe vid huset
Finns tårarna kvar
Som vi har samlat
Jag och min far
Märkta av sorgen
Av släktens ord
Av såren vi ärvde
Jag och min far

Våra händer är nötta
Av familjens sigill
Av dom som gav grunden
För att vi finns till

Cirkeln ska slutas
Det har jag kvar
Vi ska enas i jorden
Jag och min far

Cirkeln ska slutas
Det har jag kvar
Vi ska enas i jorden
Jag och min far

Vi ska enas i jorden
Jag och min far

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

2 thoughts on “Mitt hjärtats röst är ostämd.

  1. Älskade, fina du.. Du är så snygg. Ville bara säga det. Det och att jag hoppas att du ändå kan vara lite nöjd med dagen, och att vi ikväll delar den flaska vin som väntar på oss, och sen tillbringar vi tid i varandras famn och bara njuter av det vackra livet har gett oss
    Kärlek!

    Jag älskar dig något så jävla mycket, om du bara anar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

4 × fyra =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.