Okt 16

Musik Non Stop.

Ja jösses, den där skivan är en sådan som går rakt in i min själ, rakt in i ryggraden, sätter sig på plats, skapar nya minnen för varje gång jag lyssnar på den. Den kom under den perioden när allt, när jag, när alla runt mig, rasade ner i det där hålet som bara blev djupare och djupare med tiden.

Men just då. Jag minns att jag satt i ett badkar. Eller hos en vän i hans soffa. På en kyrkogård på vintern. På bussar, mitt hem, i öronen medan jag går. Så många minnen, de staplar sig på varandra och just nu skapar jag ett nytt som kommer lägga sig på de andra och ibland kika fram för att göra mig både stark som stål och mjuk som ett nytt grässtrå som kämpar sig upp i vårens solsken, omgiven av kvarliggande snöfläckar och alla andra små strån som jobbar för att överleva och få uppleva sommaren.


2 kommentarer

    • v.n. on 17 november, 2016 at 07:02
    • Svara

    hoppas att de nya minnena till musiken är/blir lätta minnen!

    1. Egentligen, för mig personligen, spelar det inte alltid så stor roll vilka minnen av elände och sorg som är ligger till grund för det som skapar tröst, utan trösten i sig själv. Det gör att den sorg som varit temat i livet för stunden är av mindre vikt. Det som lever kvar och läker såren är minnet och den kvarvarande känslan av trösten.

      För mig är det i 98 gånger av 100 musik, litteratur eller luften och dofterna i skogen som torkat tårarna och gett ryggraden ny styrka.

      Som i allt annat som rör mig själv och mina känslor och behov är det sällan människors närhet jag behöver då, utan människors skapandes resultat.

      Livet är en blandkassett och tankarna musiken väcker.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

%d bloggare gillar detta: