Aug 19

När det knackar i väggarna sitter jag alldeles stilla.

De bankar på våra väggar.

Det ska målas om, vårt hus. Blått skall bytas ut till grått. Men än så länge håller de bara på att byta ut alla ruttna och dåliga träplankor. Spikslagen hindrar alla försök till att vila, eller ens tänka klart. Bank, bank, bank. Som om någon stod ute på balkongen och knackade för att komma in. Så persiennerna är nerdragna, lämnar lägenheten vintermörk.

Jag spelar hög musik för att distrahera mig. Inte för hög, hoppas jag. Hunden, Dipp, går upp från sängen då och då, hon verkar helt oberörd av alltihopa. Gäspar stort och vänder in till sovrummet igen efter att hon kollat över läget.

Själv vill jag nog gärna sova jag med. Mest för att slippa ifrån tristessen det innebär att vara mig. Inte ens jag själv tycker jag är rolig eller trevligt idag. Sova, bara få sova lite. Men kroppen är pigg och själen vill även den göra något vettigt. Men jag finner inte vad det skulle vara. Jag får väl släpa med min hundstackaren ut.

Dammsugaren står mitt i hallen. Den är redo att bli använd. Så när vi varit ute får jag väl dammsuga, kanske till och med dammtorka möblerna före. Så tråkigt, så trist. Så nödvändigt ibland. Att städa håller dessutom både tristess och jagad själ ifrån mig.

News

I aviserna läser jag om politik och brott och straff och dumheter. Allt i en salig blandning ibland. Kvinnokamp och strid om religioner. Allt det där synes mig som obegripligt att förstå. Så ofantligt viktigt men ogreppbart. Ändå läser jag dag ut och dag in. För att försöka förstå, för att parera livets utmaningar.

Morgontidningen prasslar när jag bläddrar mellan sidorna. Det är något speciellt med morgontidningen, jag bara måste ha den i fysisk form, nätet duger inte för att skapa magi. Men doften av trycksvärta, känslan av det tunna pappret i fingrarna är just magisk. När det gäller dagens andra tidningar, kvällspressen, duger nätet bra. Det är rappt uppdaterat och lätt att gå igenom.

Men nu är morgontidningen avklarad, nätet har jag dammsugit på nyheter. Det är dags att lämna den världen åt sitt öde för några timmar. Det är dags att leva i lägenhetens och själens verklighet.

För ett tag i alla fall.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

%d bloggare gillar detta: