När grannarna viskar för högt. Besserwissern vs. mig, rond två.

Jag blir glödgande vred på vissa människor.

När jag gick hem med jycken, genom trädgården utanför, så stod en evig besserwisser som har utnämnt sig till herre över gatan gnällande i lagom hög ton på att jag säkert skulle slänga fimpen jag rökte på i buskarna eller på asfalten utanför. Han sade det precis så högt att jag hörde vad han sade, vilket väl var meningen kan jag tro.

Jag har rykt ihop med honom tidigare, då valde jag att konfrontera fanskapet öga mot öga. Jag tror jag skrämde iväg eländet då. Så nu står han med sin stinna mage och pratar med grannar om hur usel jag och en del andra är.

hämta

Jag avskyr sådana människor. Figurer som har valt sig själva till enväldiga kungar över omgivningen. Jag har visserligen rätt svårt för auktoriteter överhuvudtaget, men sådana där människor, sådana som ser sig själva som rättmätiga segrare i varje fråga …

VI har ju även en sorglig ursäkt till karl. som jag kallar för byfånen. Han har hotat att slå mig på käften, att anmäla hunden och ställer till det lite titta som tätt. Men till och med honom har jag lättare för. Det räckte med att jag konfronterade honom för att han skulle lugna sig. Men denna eviga jäkla människa i huset bredvid, konungen av gården, jag klarar bara inte med sådana människor.

Dessutom har han haft ett jobb där han fick sitt lystmäte på att se ner på andra människor. Jag hoppas vid gud att han åtminstone kan prata skit om mig lite tystare, så slipper jag lyssna till honom.

 

Ett svar på “När grannarna viskar för högt. Besserwissern vs. mig, rond två.”

  1. Hej!

    Mitt namn är Sassa. Jag hittade din blogg när jag sökte på "konfrontera" och "granne".
    Jag skulle gärna vilja att du hör av dig till mig via min mail så snart som möjligt. Vore toppen!

    Vänligen, Sassa

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.