Hvordan få Forbrukslån | Sähkövertailu | Kredittkort i Utlandet | Strømpris Kalkulator | Billigste Innbruddsalarm | Forsikringsselskap | Billigste Mobilabonnement 2018 | Beste Eiendomsmegler
ADHDBipolärBörjan

När jag hunnit upp min egen rygg.

Jag försöker fortfarande orientera mig i min nya värld.

Stormar kommer, stormar går. Men någonstans inuti mig så växer en förvissning fram, jag tror jag slutat försöka förgöra mig själv. Det räcker med att vi lever i en hård värld, där vårt lilla hörn på jorden visserligen är förskonat från krig och den allra värsta formen av svält. Men den kan vara nog så karg, speciellt för sådana trashankar som oss, vi som lever tre steg ovanför den totala botten. Men den är vacker, vårt hem är tryggt och jag börjar nästan känna mig trygg med mig själv. Trivas med att vara mig.

Jag har nog alltid känt mig alienerad gentemot min omvärld. Aldrig riktigt hemma. Alltid på flykt, både från resten av världen, men även från mig själv. Jag har trivts bäst när jag jagat min egen rygg. Det slog mig häromdagen att jag aldrig sedan jag som 19-åring flyttade från mina föräldrar bott mer än högst 4 år på samma plats. Ständigt i flyttagen. Men nu har jag bott här 6 år i mars. Dessutom har jag inga som helst planer på att flytta. Kanske Den Helande Maria har andra tankar, men får jag bestämma stannar vi här, i det här hemmet i många år till.

Det kryper inte längre i kroppen på mig på samma sätt. Eller, jo det gör det ofta. Men då är det mest otålighet och tristess som drabbat mig. Något jag kan råda bot på bara genom att ta en promenad eller måla om ett bord. Bara göra något vettigt med min tid. För sådan har jag ju gott om. Tid, det allra mest värdefulla en människa kan få. För den är ju begränsad, det vet vi ju alla. En dag tar det slut.

Jag inser att jag aldrig kommer få någon viktig plats på jorden. Aldrig bli en stor målare eller författare eller månfarare. Men jag kan bli förbannat bra på det jag föresätter mig och då är det väl skrivandet jag får koncentrera mig på. Där jag känner störst lust i livet. När man får fly den nuvarande tiden och gå in i en speciell värld. Som den här.

Svenska: Detalj från Gripenhielms Mälarkarta (...
Svenska: Detalj från Gripenhielms Mälarkarta (Gripenhielm själv) (Photo credit: Wikipedia)

Upp och ner går mina dagar, mina minuter. Ena stunden kan jag äga världen bara genom att sända den en tanke, nästa stund kan jag vara ägd av hela universum och inte värd det vatten som samlats i en vattenpöl i skogen. Men det är jag, det är sådan jag är. En del kallar det en sjukdom, bipoläritet, och det är ju en sådan, en sjukdom som kan skada, till och med döda, sitt värddjur. Men samtidigt är det precis det som är själva jag. Glädje och sorg, skratt och tårar. Lite oftare än vad som anses som vanligt, lite starkare än vad som kan anses vara bekvämt och förståeligt.

Men livet mina vänner. Livet behandlar den här gamla syndaren vansinnigt gott just nu.

Tack livet.

 

Enhanced by Zemanta

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

ett × tre =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.