När rädslan når mig.

Det ser ut att bli en riktigt dålig dag för mig idag. En sådan som jag flytt från hela mitt liv. Jag är stum, deprimerad, får använda rättstavningsprogrammet på datorn men inuti bröstet når inget sådant. Den är förvirrad och trött. Jag vill sova, kräver att få sova, men kan knappt sluta mina ögon. Innanför lever ett krig jag just nu inte kan känna att jag kommer vinna. Så jag böjer min nacke i hopp om nåd. Vit flagg, svart själ, rädd blick.

Stenig är min väg till havet.
Stenig är min väg till havet.

Jag ska tiga mig igenom dagen. Inga ord, inga blickar. Bara tystnad och trötthet och rädsla.

Det får bli en sådan dag.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.