Forbrukslån | Sähkön Kilpailutus | Hvilket Kredittkort er Best | Billigst Strøm 2018 | Beste Boligalarm | Sykkelforsikring | Beste Mobilabonnement 2018 | Taksering av Bolig
funderingar

När tröttheten ger sig av

Tröttheten, den förlamande tröttheten som drabbat mig de senaste dagarna, börjar ge sig. Den har inte gett sig av, men den står i hallen och letar efter skohornet. Ögonlocken som täcker mina melerade ögon när jag sover faller lätt så lätt ihop. Varje rörelse känns som den går i slowmotion, som att leva i en film. Som att vara en film.

Det går lätt att somna men är så svårt att vakna. Jag vill inte vakna. Jag vill fortsätta sova, drömma de där oändligt märkliga drömmarna som man drömmer när man sovit allt för länge. Kunna flyga men inte våga. Vara 7 meter hög men ändå se upp på en myra. Färger som är svartvita även fast man vet att de finns där.

Så jag blundar där jag sitter och dricker morgonkaffet. Det allra sista kaffet. Sen är det slut och lägger sig tillrätta vid allt annat som är slut. Pengar och tålamod och vakenhet. Kaffet är nödvändigt så jag får lösa det där på något sätt. Jag vet bara inte hur. Men än så länge finns det svart guld i min kaffebryggares kanna. Än så länge behöver jag inte lösa det kommande problemet. Än så länge kan jag sitta och blunda, där vid spisen, medan jag dricker kaffe och röker på en söndersmulad cigarr i pipa.

Tankarna vandrar fritt och naket. På vad jag borde göra och vad jag vill göra och vad jag faktiskt gör. Trötta, sega tankar som försöker rusa men bara inte orkar. Så de lunkar på, lite som när man gjorde lumpen och gick och gick och gick i kilometer efter kilometer. En fot framför den andra och sedan tvärtom.

Det blir nog till att sova lite till. Försöka finna kraft att ge livet någon sorts mening, en annan mening än att bara sova. Nu har jag sovit så hårt i några dagar. Varit uppe för att äta och röka och dricka kaffe och gå ut med hunden. Hon är trött hon med. Ligger på golvet och snarkar hundlätt. Katten har fått frid på köksbordet. Ligger där och blinkar lite åt mig när jag kommer in i köket för att dricka kaffe. De bor mitt i mitt hjärta de där två.

Att vara min hund måste vara ytterst svårt. Hon följer mig vart jag än går. Förutom när jag går in i en affär för att handla kaffe och mjölk och cigg. Då får hon sitta utanför och vänta. Hon är bra på att vänta. Sätter sig ner och väntar helt enkelt. Det behöver inte vara svårare än så. Själv är jag usel på att vänta. Jag studsar och hoppar och skäller i mitt koppel. Försöker dra med mig stolpen som jag är bunden vid. Kastar mig fram och tillbaka i frustration. Men min hund, Dipp, sitter i lugn och ro och tänker kloka hundtankar. Hon bor mitt i mitt hjärta.

Men nu ska vi inte gå någonstans. Vi ska vila mig trött på att vila.

Ibland finns inga rosor, bara blader.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

6 + 4 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.