När jag famlade i mörkret

Jag var en sväng med mopeden till stugan. Där nere var det så svart det kan bli. Tyst och tomt. Inte ett endaste ljus i något fönster hos grannarna. Jag var där för att hämta en kupévärmare som svågern skulle låna. Men jag måste erkänna att jag gjorde allt så fort som möjligt. Man är ju stadsunge och inte så van vid mörkret.

Well. Nu är jag hemma igen och tänker väl gå och lägga mig. Kommer nog somna rätt lätt tror jag.

Därvid bjuder jag er farväl och önskar en god natt.

1 tanke på “När jag famlade i mörkret”

  1. moppe minnen
    Minns du när vi var 13 eller var vi 14! När vi hade våra moppar he he.. vad vi meckade med dessa och åkte runt hela staden minns när vi åkte till Ryda och upp för långa backen och satt och njöt i solen vid den lilla sjön vi hittade det var tider det! Det känns som igår men det är 22år sedan!

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.