När telefonen ringer
Jag pratade på telefonen med min kusin igår. Jag har 16 kusiner på min mammas sida och jag växte upp med dem som vore de mina syskon. Jag är enda barnet men jag kände mig inte som så då eftersom jag umgicks med mina kusiner så mycket. Jag åkte mellan Trollhättan och Visingsö och Borås på loven och hade fullt upp med mina kusiner. Nu är det bara jag och han jag pratade med i går som har regelbunden kontakt men det är väl så det blir.
Han är väl en 12 år äldre än mig men vem fan bryr sig om ålder släkt emellan. Vi pratade och skrattade på telefonen. Men sen körde det ihop sig. Vi skojade om att alla vi i vår släkt är alkoholister och vips stod min tant mamma i dörren till vardagsrummet och var precis hur förbannad som helst. Hur i hela fridens namn kunde vi skämta om en sån sak? Tja, inte vet jag, kanske för att det är till viss del sant. Vi stammar från Ryssland och har tagit med oss både svartsinnet och alkoholvanorna därifrån.
Vissa har löst depressionstendensen på annat sätt, blivit religiösa eller konstnärer, men vi delar alla samma svarta själar. Vi är alla utrustade med en förmåga att skratta åt det allra jobbigaste i livet, vissa mer eller mindre men jag kan säga som så att det finns inga som inte är roliga och träffas vi så skrattar vi nätterna igenom. Men kvar, i botten, så tror jag vi alla brottas med sammetsmjuka tankar kring livet. Mörka demoner som jagar oss.
Men vi är liksom alla överrens om att livet egentligen bara är en enda jävla kamp för var dag så varför inte bara flabba åt eländet. Själv levde jag dubbelliv i 34 år då alla trodde att jag var den allra lyckligaste, sorglösaste människa som någonsin travat omkring på denna vår jord. Jag har gett upp det där nu. Jag är naken nu för tiden, orkar inte förställa mig. Men för er som inte tror det kan jag berätta att jag kan vara förbannat rolig om jag vill. Det är inget skryt, snarare en vittnesbörd om att saker inte alltid är som de ser ut.
Men fram till att morsan fick tuppjuck hade jag det trevligt i telefonen i går i alla fall. Det var väl det jag ville säga. Typ :-)