Obesvarad kärlek

Med tanke på hur jag mår bara av att före detta frun smsar med den där jeppen borde jag snart komma fram till någon form av beslut om hur jag ska göra. Jag vet. Allt fler säger åt mig att det vi försöker göra, vara vänner efter ett förhållande, är omöjligt utan att det blir problem.

Visst har de rätt. Det är ju redan ett problem eftersom jag får ont i magen och blir helt trasig i själen bara av enkla sms. Promenaden de tog drev mig själv ut på en promenad runt omkring i stugstaden i en rasande fart medan tankarna rusade runt i skallen. Jag var ett skakande vrak efter bara ett kort tag. Det kan aldrig vara bra. Bara tanken på att de ska ta en fika ihop eller gå ut tillsammans får hela mitt inre att vända sig ut och in.

”Men du kan ju vara vän med S” (mina stora barns moder) säger före detta frun. Men det är den skillnaden att vi gick isär för 12 år sedan och det tog några år innan vi kunde prata med varandra på ett vettigt sätt. Nu räknar jag henne till en god vän och vi pratar om allt mellan himmel och jord även om våra respektive kärleksbekymmer är det största samtalsämnet.

Mina stora barns moder

Men jag känner att jag måste komma fram till någon form av beslut när det gäller umgänget med före detta frun. Samtidigt som hon får mig att må så bra som ingen annan så mår jag inte bra när jag vet att hon är där ute i världen och är öppen för en annan man. En dag blixtrar det till och då sitter jag där vackert med min egen ångest och ensamhet.

Just för tillfället så föröker jag jobba med min egen inställning till det hela. Så att jag inte behöver bryta med henne helt. Kanske kan jag ”programera om” hjärnan så att jag slipper denna eviga svartsjuka som härjar i mig. Jag vet, det låter fruktlöst men jag föröker i alla fall. Försöker se det som så att eftersom jag älskar henne så ska jag vara glad om hon finner någon att dela sitt liv med. Men samtidigt är det så svårt eftersom min egen själ ropar efter att det skall vara mig hon delar vardag och liv med.

Kanske, säger kanske, kommer jag fram till någon form av beslut till slut. Kanske innebär det att jag är tvungen att bryta med henne helt ett tag. Jag vet inte, jag vill gärna undvika det. Men jag kanske blir tvungen.

För såhär kan jag inte leva mitt liv i alla fall, det är jag säker på. Det är som att pendla mellan himmel och helvete varje dag. Det räcker att det klickar i hennes telefon och det ramlar in ett sms för mig att må dåligt så dåligt. Och det verkar ju inte så smart att utsätta sig själv för.

Eller?