Öppet brev till mig själv.


Du är självförakt.

Du är en man full av självförakt, gift, du är en kretin. Så dum att klockorna inte bara stannar utan sprängs i små fragment som rusar och viner runt dig om du kommer i närheten av dem.

Du är uppblåst, en översittare, en besserwisser, en bluff, humbug. En dålig kopia av en ännu sämre kopia av något som är sönder redan från början. Du hyllar dig själv dag ut och dag in, påstår dig göra det för att du på något sätt skulle vara värd det.

Du är fulare än en överkörd grävling, luktar lögn och svett och onda tankar. Tjattrar på om döden och livet och någon sorts hittepå undermålig intellektuell tom evig monolog. Utan intresse för andras ord, utan intresse för andra människor.

Du är försöker lura världen till att tro att du är värd något medan du själv vet att du inte ens är värd luften du andas. Slöseri med plats, kött och liv. Obefintligt intressant, bara en tom tunna som inte ens kan skramla på ett övertygande sätt.

Rädd för allt, men erkänner aldrig ens den allra minsta fruktan, inte ens för det som var och en inser är värt att frukta. Balanserar på klippkanter, yr av höjdskräck och med ögonen fulla av krokodiltårar.


Der kanske ser ut som att jag drunkar i mörkret, men jag stiger mot ytan.

Som inifrån ett mörker försöker jag slita sönder mitt självförakt och självhat, jag slutar aldrig hoppas att jag segrar till slut.


Din mun borde sys ihop, dina fingrar huggas av.

Din tunga slitas ut ur munnen. Dina ben borde hackas sönder och dina armar brytas av tills skelettet är endast smulor. Din ondska är värre än djävulen ens vågar fantisera om och din tomhet större än mellanrummen mellan stjärnorna på himlen.

Du är den sista som borde få känna solen mot ansiktet, du borde bo under den allra djupaste grotta. Ensam, övergiven, utkastad. Men du tvingar dig på människorna i din närhet. Som en parasit äter du bit efter bit av dem. De ber dig om att du skall försvinna, du tränger in i deras liv, helt oinbjuden. Med alla dina tomma ord och din osynliga rädsla.

Du, är en mask, en orm, en död snok i vägrenen. Inget någon vill se, ingen vill känna din lukt. Du har ingen kärlek att erbjuda. Bara lämnar tårar och hat bakom dig, själv är du för död i själen för att känna något alls.

Hälsningar och dra åt helvete!

Jag själv.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: