Forbrukslån | Sähkösopimukset | Test av Kredittkort 2018 | Strømpriser | Billigste Husalarm | Sammenlign Forsikringer | Beste Mobilabonnement 2018 | Akutte Ryggsmerter
ADHDagressionångestglädjeSaker man gör

Öppna slussar och illasmakande kaffe.

Sedan jag började skriva på min bok har mitt inre varit ett kaos.

Det var lite som att öppna en dammlucka, minnen, dofter, tankar och känslor forsade ut och jag vet inte hur jag ska hantera allt det där. Jag vill helst göra som jag alltid gjort, förtränga det igen. Men det ska ut.

Så jag skriver ett ord där, ett här, när jag rensat upp bland minnen och påhitt. Det blir ett sammelsurium av sanning och fiktion. För att jag ska stå ut. Så att ingen riktigt ska komma sådär sår-nära.

Men det är väl precis vad som behövs. En rensning i min mentala garderob. Rensa bort skiten, även det som gömmer sig i hörnen.

När jag var liten och var hos min mormor och morfar brukade jag gömma mig i deras stora garderob. Man kunde stänga dörren och klättra över inslängda kuddar och garnpåsar och bakom kläderna och sitta där och vara precis osynlig och försvunnen.

Det var en trygg plats. Där, och bara där, kom ingen åt mig. Det var två låsta dörrar, mellan mig och omvärlden, och min mormor och morfar skulle beskydda mig om någon ond människa ändå skulle bryta sig in.

Just den där doften kan jag fortfarande känna. Den fläktar förbi i bland, i textilier, det kan vara i vår egen garderob, eller i affärerna. Ofta kunde jag känna den i våra vårdtagares kläder när jag jobbade i geriatriken. Det är en doft av total ro. Det enda som hördes var mina egna varma andetag och pendelklockans tickande utanför i sovrummet. Allt annat var tyst, en smakfri värld där bara jag fanns. Kanske var den som döden. Jag vet inte, men det vore ju en tröst om jag kunde tänka så.

Sådan ro har jag inte känt sedan dess. En total trygghet som jag nog aldrig mer kommer känna. Jag kan ju inte ens lita på mig själv längre. Jag har blivit oförståelig inför mig själv. Monstret som bor i mig har förstört och förtärt så mycket. Så mycket att jag bara vill gråta över mitt meningslösa liv, det jag levde så många år. Bortslösad tid i ett liv som är lika utmätt som allas våra liv är.

Men nu skall jag dricka kaffe. Vi har inget riktigt hemma, men fick en burk med frystorkat kaffe som smakar allt annat än kaffe. Men det är nästan som kaffe och det duger. Kaffe, cigarett brukar hela trassliga nerver.

Eller så spricker jag isär igen. Jag vet inte i dessa dagar. För jag har öppnat slussarna.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

ett + 13 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.