Mitt databeroende jag

Jag är helt klart databeroende. Det första jag gör när jag vaknar är
att kolla  Expressen, Aftonbladet, GP och DN på nätet. Sen följer
mailen, lite koll på bloggarna, lite skrivande på min egen blogg och så
kollar jag mailen igen. Mailen kollar jag sedan typ tusen gånger på en
dag. Likadant med tidningarna. Jag har försökt att hålla mig från
datorn i alla fall en stund men det går inget vidare. Jag kan ju missa
något viktigt. Eller jag så missar jag något helt oviktigt. Det primära
är att jag riskerar att missa nått. Vad som helst.

Mellan varven lyssnar jag på musiken som jag har på hårddiisken eller
så spelar jag lite spel. I vilket fall som helst så sitter jag på min
allt bredare bak framför datorn en stor del av dagen. Jag förflyttar
mig då och då i lägenheten för att äta eller göra mig av med det jag
ätit. Men det är bara små korta avstickare i den verkliga världen.

Det är som förnicklat att hålla sig ifrån den där skärmen. Jag borde
nog ta tag i det där. Fylla min tid med annat. Få något gjort. Men även
fast jag vet om det där så sitter jag likt förbannat framför burken med
hela min uppmärksamhet totalt upptagen av den värld som finns där.

Fan, jag borde skaffa mig en hobbie. Eller ett liv. Eller nått.

Mörka vintern

Det är helt löjligt mörkt ute. Klockan är ju för tusan bara 13.40 än. Lite dagsljus kan man väl få, även om det nu är vinter och allt. Eller är det fortfarande höst? Strunt samma. Mörkt är det i alla fall. Och det trivs jag inte i. Vill jag sitta i mörker så går jag väl in i en garderob eller något liknade. Nu är det dag. Då kräver jag ljus, om aldrig så lite.

Att prata på fyllan

EXPRESSEN.SE/Fotboll: ”Jag skrattade då och jag skrattar nu…”

Ok. Det var både pinsamt och oprofessionellt när Andreasson fyllevrålade i tv. Men lite rätt har han när han påpekar att det skedde i ett lyckorus. Att landa mitt i verkligheten och finna att världen är precis så vacker som man drömt om. Då är det är inte helt lätt att behärska sig.

Men lite pinigt var det allt. Tycker jag.

Tidigt den dagen…

Uppe med tuppen. Vaknade vid halv åtta, inte vet jag varför. Utanför fönstret är det kallt, grått och vått. Hela min kropp skriker åt mig att jag är en idiot som rantar upp mitt i natten när jag kan sova flera timmar till. Men här sitter jag. Yr i mössan försöker jag koordinera alla kroppsdelar, känslor och ande. Det går än så länge inget vidare. Trött som en slutkörd utter försökte jag läsa lokalblaskan men jag kunde för mitt liv inte förstå vad det stod i tidningen. ”Och”, vad betyder ”och?” liksom. Men det brukar lossna någon gång runt tredje koppen kaffe och än så länge har jag bara tryckt i mig två.

Min Vackra Kvinnas yngsta dotter är hos oss idag eftersom hon är sjuk. Så kan hennes fader jobba. Svägerskan kom på besök, så nu sitter hon och Hulda Hustrun och pratar men jag kan inte vara med för jag fattar inte vad de säger. Som jag sade, jag är så trött. Jag kan inte koordinera verkligheten än. Det liksom bara händer saker runt omkring mig men jag förstår inte ett skvatt.

Nä, mera kaffe och lite nikotin.

Förresten, på tal om inget alls, har jag sagt att ELFSBORG TOG GULDET?