Att prata på fyllan

EXPRESSEN.SE/Fotboll: ”Jag skrattade då och jag skrattar nu…”

Ok. Det var både pinsamt och oprofessionellt när Andreasson fyllevrålade i tv. Men lite rätt har han när han påpekar att det skedde i ett lyckorus. Att landa mitt i verkligheten och finna att världen är precis så vacker som man drömt om. Då är det är inte helt lätt att behärska sig.

Men lite pinigt var det allt. Tycker jag.

Tidigt den dagen…

Uppe med tuppen. Vaknade vid halv åtta, inte vet jag varför. Utanför fönstret är det kallt, grått och vått. Hela min kropp skriker åt mig att jag är en idiot som rantar upp mitt i natten när jag kan sova flera timmar till. Men här sitter jag. Yr i mössan försöker jag koordinera alla kroppsdelar, känslor och ande. Det går än så länge inget vidare. Trött som en slutkörd utter försökte jag läsa lokalblaskan men jag kunde för mitt liv inte förstå vad det stod i tidningen. ”Och”, vad betyder ”och?” liksom. Men det brukar lossna någon gång runt tredje koppen kaffe och än så länge har jag bara tryckt i mig två.

Min Vackra Kvinnas yngsta dotter är hos oss idag eftersom hon är sjuk. Så kan hennes fader jobba. Svägerskan kom på besök, så nu sitter hon och Hulda Hustrun och pratar men jag kan inte vara med för jag fattar inte vad de säger. Som jag sade, jag är så trött. Jag kan inte koordinera verkligheten än. Det liksom bara händer saker runt omkring mig men jag förstår inte ett skvatt.

Nä, mera kaffe och lite nikotin.

Förresten, på tal om inget alls, har jag sagt att ELFSBORG TOG GULDET?