Låne Penger | Subwoofer | Hvilket Kredittkort er Best | Historiske Strømpriser | Boligalarm Pris | Veteranbilforsikring | Billigste Mobilabonnement 2018 | Eiendomsforvaltning

Pass The Wine (Sophia Loren)

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. puffan78 skriver:

    Vet du? Jag tycker "tragisk" är fel ord för dig, ungefär som att du tyckte "värdelös" var fel för mig ;)

    Det är snarare så att sjukdomen beroende är tragisk. Den innebär så mycket lidande och det värsta tycker jag är att det är så svårt att få folk att förstå vad som händer en där inne, under ytan.

    "Dricker du nu igen?" … "Jaha, då var du där igen"… "Tror du verkligen DET DÄR hjälper?"… "Det är bara att bestämma sig för att sluta"…. Ja, allt man får höra, det här är ju bara mesiga exempel, man har ju fått värre kommentarer än så.

    Det handlar inte "bara" om att sluta. Visst är det "tragiskt" att man ens från början tog till dessa icke så konstruktiva metoder att lindra sin ångest med. Och sedan föder dessa metoder ännu mer ångest som måste lindras. Omgivningens reaktioner gör det inte lättare.

    Men hur ska de kunna förstå? Jag försöker, för egen del, att förklara… Om och om och om igen, men samma kommentarer fortsätter eka i huvudet, "det är ju bara att sluta". Yeah, walk a mile in my shoes, babe.

    Sedan kommer perioderna när man är starkare, när man inte behöver skiten, man är liksom hög på livet ändå. Och tillfälligt så kanske man klarar av att sluta dricka/droga. För att sedan möta den gyttjiga äckliga botten igen, och nästan drunkna i sin ångest. Fram med metoderna, quick fix, men samvetet… fy fan för det, önskar man kunde slippa all skuld och skam.

    Märker att jag skenar iväg och mest pratar om mig själv nu. Men tragisk är du inte, du är en kämpe – en jävligt tapper sådan. Och alla får vi bakslag, men vi får försöka ta våra återfall som just ÅTERFALL. Jag tror att vi en dag kommer att lyckas, men det kräver (tyvärr) ett väldigt stöd ifrån sin omgivning och det stödet är svårt att finna.

    Anklaga inte dig själv. Du tog ett återfall. Men du kan komma på fötter igen. Tänk på det, tänk så skönt det var att slippa den där förrädiska alkoholen ett tag. Vilken frihet, huh?

    Och nu låter jag likadan som alla dömande människor, så jag ska sluta.

    Men jag dömer dig inte. Jag sitter i samma båt. Vi får ta varsin åra och ro framåt. Bort från de hårda strömmarna, vattenfallet. Det kräver styrka, men den vet vi båda att vi EGENTLIGEN besitter. Innerst inne.

    Du är fin. Efter att ha följt dig så länge, så vet jag det. Avundas dig ofta, du lyckas ofta hitta små – mycket små – guldkorn i tillvaron som du faktiskt kan titta på och njuta av. Det önskar jag att jag kunde göra också.

    Keep up the good work, honey. <3

    • WoB skriver:

      Du har alldeles rätt. Det är lätt att förfalla till att lyssna allt för mycket på dem som säger att man är värdelös eller tragisk eller bara allmänt kass. Någonstans plockar man upp deras åsikter och tror att det verkligen är som dom säger. Häromdagen läste jag en insändare där personen ansåg att missbruk inte är en sjukdom utan något man skaffar sig. Till viss del är det ju faktiskt sant. Problemet är ju bara att det nog inte finns en enda människa som tänker : hm, jag vill nog bli missbrukare när jag blir stor. Det verkar så kul.

      När jag dricker går jag ingenstans. Jag umgås inte med någon. Jag håller mig hemma, ensam. Det finns ingen fest i mitt drickande. Jag dricker inte för att ha roligt. Jag dricker för att få andas i tre sekunder. Så är det väl för de flesta av oss tror jag.

      Men jag har märkt en sak, det är att internet är så gott för själen för en sådan som mig. Hade det inte varit för nätet hade jag varit än mer ensam än jag redan är. Men jag har fått ett visst nätverk av peppande, diskuterande människor. Ibland hjälper jag kanske dem, ofta hjälper de mig.

      Idag började jag dagen med att kräkas. Det är inte så ovanligt när man inte ätit på några dagar, kedjerökt och levt på öl och kaffe. Hur många skulle egentligen vilja ha det så? Det är ju en väldig skillnad på att dricka för att det är trevligt att bli lite på kanelen och dricka för att överhuvudtaget orka finnas till.

      Så det är väl så att vi får sluta lyssna till de som jämför sig själva med andra och hela tiden sätter sig själva som mall för hur man ska leva sitt liv. Vi ska nog även försöka att inte lyssna på den där lilla satans vidriga rösten inom oss som degraderar oss själva.

      Men man får väl ta det dag för dag. Som du säger, jag tog ett återfall. Ett laps som de skulle säga i USA. Inte ett relaps, bara ett laps. I efterhand var det väl inte det smartaste att göra. Men mitt hjärtas slag lugnade sig för några timmar innan den skriande ångesten kom tillbaka tusenfalt. Men du vet ju hur det är.

      Du ska inte avundas mig. Var och en gör så gott den kan för att leva sitt liv och det gör ju du med. Jag måste säga att vi trots allt är rätt duktiga :-)

      Kramar <3

  2. puffan78 skriver:

    Känner så väl igen det där "sen, inte nu"… "jag kan, jag ska, men inte än" typ. Antar att "han" är du. Att du sörplar öl igen och kanske känner dig smått misslyckad över det. Det är ungefär så jag brukar känna i alla fall, men jag ska ju bara prata för mig själv. Visst kommer det ett "sen". Men när? Det är frågan och man förhalar hela tiden upp det som man vet att man måste göra. Det är svårt och jag sitter i samma båt så jag anklagar inte på något sätt i hela världen.

    Men du… kanske vi kan hjälpas åt lite här nu. Vad sägs om att förvandla "sen" till "nu"? Vi vet ju att vi kan och vi vet vad vi måste göra för att må bra – på riktigt. Öl/sprit/droger är ju bara något som vi TROR att vi mår bättre av, för att vi får lindring i stunden. Ja, allt det där vet du ju och här sitter jag och leker amatörpsykolog, patetiskt av mig.

    Själv är jag bakfull. Idag igen. Men IDAG, "nu", ska jag hålla mig nykter, helt och hållet. Det är mitt mål. Om jag lyckas, så ska jag somna med gott samvete ikväll, även om det kanske blir lite (mycket) svårare att somna in. Känner dock att jag återigen håller på att förstöra allt. För mig själv, men även för alla runt omkring mig. Ohållbart i längden.

    Du är värd så mycket mer. Jag tycker om dig och vill dig allt väl. Så skit i mitt svammel om du vill, och tänk istället att det jag mest ville säga var: "Ta hand om dig, min vän. Jag tänker på dig. Och piedestalen där framför dig, den kan du klättra upp på, det vet jag, för jag tror verkligen på dig. Inga kloka ord… men stooora vaaaarma kraaamar till dig."

    • WoB skriver:

      Ja visst är det jag som är han. Tänkte försöka ställa mig lite utanför mig själv och fann en rätt tragisk människa. Men å andra sidan är det en människa jag lätt skulle bli vän med. Hur nu den kullerbyttan funkar.

      Jo jag har börjat dricka igen. Små små pölar som blir till oceaner. Men jag blir lite peppad av att du skriver det där om sen till nu. Idag har jag tagit semester från livet, gömmer mig, men i morgon, ska jag bli den jag vill vara.

      Du är värd så mycket mer. Jag tycker om dig och vill dig allt väl. Så skit i mitt svammel om du vill, och tänk istället att det jag mest ville säga var: ”Ta hand om dig, min vän. Jag tänker på dig. Och piedestalen där framför dig, den kan du klättra upp på, det vet jag, för jag tror verkligen på dig. Inga kloka ord… men stooora vaaaarma kraaamar till dig.”

      Kunde inte säga det bättre själv. :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

16 − 1 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.