Passus kring människors enfald.

Vissa saker förstår jag mig inte riktigt på.

Som de som säger att de väntar med att skaffa barn tills de levt livet.

Vafan, tror de att man dör av att bli förälder?

Ser de på sina föräldrar som döda människor?

Hur tänker de alls?

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Junie skriver:

    Det är väl det där med ansvar kanske, att man måste kunna ta ansvar på en helt annan nivå och för fler än bara sig själv när man får barn. Man kan inte ränna runt hur som helst och utsätta sig för faror och inte bry sig. Man kan inte backpacka jorden runt om man hela tiden måste ha en bebis på ryggen. Man kan inte festa varje helg, ta hem nya ragg stup i kvarten, låta bli att städa, leva på havregrynsgröt… eller kan och kan, men det skulle nog inte kännas så bra.

    • WoB skriver:

      Allt det där är bara övning inför livet :-) Men det jag tänkte på var folk i min ålder som säger samma. Då börjar jag undra. Det är inte så charmigt med folk som snart är eller redan är 40 och som göra allt det där förutom att leva på havregrynsgröt. De samlar vuxenpoäng fortfarande och då börjar jag undra när det ska bli vuxna?

      • Junie skriver:

        Nja det har du rätt i… och är man 40 eller äldre så är det ju inte ens säkert att man kan få barn om man väntar så mycket längre :/

        • WoB skriver:

          Precis. Men det verkar lite som att min generation har fullt upp med att bygga karriär fast den där karriären borde vara färdigbyggd.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: