Dec 17

Plast och tejp.

En trist dag i ett trist liv.  Utanför fönstren är snön fortfarande härskare. Man kan nästan känna kylan Bara  ogenom att titta ut. Jag vill bara vara ifred tillsammans med någon. Ensamma tillsammans. Veta att någon finns i närheten utan att vara för nära. 

Men man kan inte få allt man vill ha. Ibland får man nöja sig med att ha allt man aldrig önskat sig. 

Plastdiamanter och rökig luft. Förkylningshosta i juletider. 

Undrar om man får sova sig igenom julen utan att begå någon sorts dödssynd? Fast, jag tror inte på synder. Ondska, javisst. Ondskan är verklig. Men jag tror den sällan straffar sig. Människor kan vara fulla av ondska och likt förbannat leva sina liv ifred och sedan nå samma död som vi alla gör. Men det är bara vad jag tror. Faen vet.

Små vita piller lugnar mitt hjärta när jag tänker sådana tankar. Inga piller som lugnar själen, sådana skall man vara försiktig med.  Men betablockerare som lugnar ner mitt ivriga, lite sjuka, hjärta. 

Praktiskt. Jag har på egen hand förstört min kropp och nu lagar jag den med plastig padding och bruntejp. 

Smidigt.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

%d bloggare gillar detta: