Så gestaltar sig mitt liv

Ok. Så jag är född med en defekt. I min hjärna så finns det ett litet, litet område som styr mitt liv. Som fyller mina dagar med panik och ångest. Signalsubstanser som inte funkar som de ska. Men jag har min medicin som gör det hela lite lättare. Jag har mina vänner, framförallt mina barn.

Så jag får väl lära mig leva med mitt “handikapp”. Sluta streta emot utan omfamna mig själv, lära mig att tycka om mig själv. Jag är strax, om bara ett litet tag 40. 38 fyller jag i april. Dags att växa upp? Sluta tycka så förbannat synd om sig själv? Jo vars.

Jag skulle kunna sitta dagarna i ända och ångra saker jag gjort, saker jag sagt och jag gör väl det. Ångrar så mycket jag gjort, så många jag skadat, sårat. Men någonstans får man släppa taget om det som är gjort och börja om igen. Bara summera det man gjort fel och akta sig noga för att göra samma misstag igen. För om jag inte kan förlåta mig själv hur kan jag då begära att andra ska göra det?

Så, jag är född med en defekt. Tja, sånt är livet. Tuff skit och hårda papper liksom. Jag röker för mycket, dricker för mycket, tänker för mycket. Allt jag gör är för mycket. Allt från äta till älska. Men sån är jag och det får jag väl fatta då. Manodepressiv ut i fingertopparna.

Men så gestaltar sig mitt liv. Så får jag leva. Så får jag vänja mig vid att vara.

Annonser

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Lotten skriver:

    Varför försvann
    mina rader till dig wob, som jag skrev på ditt inlägg " Lite klokare…?Kram!

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: