Sällskapssjuk

Ok. Jag är ett steg från att börja prata med mig själv. Jag har redan haft samtal med katterna. Det känns som om jag är ensammast i hela vida världen. Har drabbats av akut dysterhet. Man är ingen muntergök precis. Mest en dyster uggla. Funderar på att ta knarren och åka till närmsta affär och köpa mig något gott att trösta mig med. En påse chips eller tolv.


Det är nästan så att jag funderar på att klä av mig alla kläder och ta en promenad i stugbyn naken. Då kom väl åtminstone polisen och höll mig lite sällskap. Fast det kanske vore lite väl att ta i. Nä, då är det nog bättre att tröstäta. Eller så kan jag dricka så mycket kaffe att jag sedan vore tvungen att ta något lugnande. Då har man ju lite att pyssla med i alla fall.


Kunde ju ta tag i den där disken förståss. Prata lite vänligt med tallrikarna medan jag smekte dem med diskborsten, slänga ett ord med glasen och snattra lite med gafflarna. Eller raka mig. Det skulle jag kunna göra. Så man blev presentabel. Vem jag nu skulle presentera mig för?


Fan. Måste skaffa mig ett liv. Blir ju skogstokig när jag är ensam nu för tiden ju. det kan ingen tro att jag brukade hålla mig undan folk i dagar förr i tiden.


Fast mest är det nog det att före detta frun är borta som värker. Måste ta tag i det där. Såhär kan jag inte ha det. Dags att skaffa ett fruntimmer? Men vart i hela fridens namn skulle jag hitta ett sånt? Jag som inte går på krogen. Det är ju ytterst sällan det ramlar ner kvinns från himlen. Kanske skulle man börja jobba igen. Då kan man ju hoppas lite på julfesterna.


Äh. Jag börjar med att åka och handla de där chipsen.

Annonser

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: