Aug 23

Sen kvällspromenad.

Jag tänker som så. Inte blir det bättre, inte blir det värre. Jag bara sjunker vidare. Ser allt ovanför. Gröna ytan. Skimrande. Kanske är det lättast så? Inte faen vet jag. Jag har aldrig gått den enkla vägen och håll käft du som tror det varit annorlunda. Min väg är en smula krånglig även om den synes dig vara bred.

Jag saknar mitt liv.

”Du vet jag får panik av dina tårar.”

2 kommentarer

  1. Saknar ditt liv, är jag med där?

    1. Men älskade kvinna. Du är ALLTID med. Du är helt enkelt bara så självklar, liksom luften jag andas och maten jag äter, jag tänker inte ens på att nämna dig, för du är bara där, inte konstigare än så.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

%d bloggare gillar detta: