Smaka på elden. Lögner som brinner.

Det var länge sedan nu. Dagar och veckor går och blir till månader som tillsammans bildar den grå gröt som livet trots allt är. Grått med små färgklickar utspridda, så små att vi ibland inte ser dem. De finns där, som skatter att samla men vi ser bara det grå. 

Eftersom jag är lat och har upptäckt att jag kan spela in det jag tänker så har jag gjort det tämligen ofta det senaste. Dessutom klottrat en faslig massa små tankar och utkast i block som är utspridda här och var. 

Men. Saker har ändrat sig. Jga är ensam igen. Eller, det är jag, katten och hunden och en massa musik som lever kvar här. Bara vi. 

Men, jag har som sagt pratat in en massa små tankar på mobilen. Använt samma metod som jag alltid gör när jag skriver. Bara talar, eller skriver, rakt ut. Ingen tanke om vad det ska handla om, inga planer. Bara rakt ut. 

Ibland blir det bra. Ibland blir det skit. Oftast blir det medelmåttigt. Men ibland blir det guld. 

Det som jag lagt ut här, det ljudspåret, tror jag banne mig är det absolut bästa jag fått ur mig, någonsin. Så, härmed presenterar jag min skapelse: Smaka på elden.





4 svar på “Smaka på elden. Lögner som brinner.”

  1. Du verkar så rar. En drömmare som jag.
    Så ledsen att Maria flyttat. Önskar er det bästa:
    Kanske skulle jag fått känslor för dig.
    Om jag varit yngre och inte så ärrad av livet. Fast är yngre än dig, och ytligt sett mindre ärrad.
    Kram

    1. Jovars, en drömmare är jag sannerligen. För det mesta till mitt eget nöje och min egen näring till mitt ego. Men ibland är det ett elände att inte kunna stanna kvar i världen som finns kring mitt eget skinn.

      Att vi gått isär, som det så fint heter, är nog inget dumt egentligen. En del kärlekssagor brinner klart och starkt för att sedan bli till aska och sådant sker då och då. Men den där elden i början gör askan värd att sopa undan.

      Kram!

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.