Städa lite till.

Hunden går rastlöst mellan köket och vardagsrummet.

I köket står Den Helande Maria med vår goda vän Lisa, i vardagsrummet sitter jag och klurar på vad jag ska göra härnäst, har precis ställt undan dammsugaren. Allt ligger på sin plats, men jag är lika nervig som jag var innan jag började städa.

Kanske skulle jag kunna dammsuga lite till, söka upp damm och skräp. Med två vuxna, en hund och en katt har man alltid att göra om man vill ha det helt rent och prydligt hemma. Men det får vara just nu. Så jag stirrar på skärmen, söker nya uppgifter.

Känner mig som en ostämd gitarr. Inga toner passar ihop, inga ligger på sin rätta plats. Det är helt hopplöst att känna på det där sättet, för jag hittar ju fan aldrig mina stämskruvar. Allt bara plonkar och plinkar utan att hänga ihop. Rastlös, ivrig, lat och trött. Samtidigt.

Vi ska ut i skogen med hunden och vår vän. Det blir nog bra. Frisk vårluft, doften av kåda och upptinad mark. Himlen är svagt blåfärgad. Lusten att gömma mig från allt är oerhörd. Gömma mig och slippa vara sådär jävla glad som man ska vara när våren kommer. Få vara sur och tvär och ensam. Men jag vet ju att jag kommer må bra när jag väl kommer ut. Det är bara de där första stegen som tar emot.

Än en gång odlar jag mitt skägg. Egentligen även fast jag inte vill ha skägg just nu. För nu har ju alla skägg. Vartenda karl man ser har skägg. Det är mondänt har jag förstått, då vill väl inte jag ha ett. Alltid lite på tvären mot alla andra om jag själv får välja. Men just nu sammanfaller min lust att inte raka mig med omvärldens. Låt gå. Det får vara så. Jag finner nog något att vara ensam om. Odla en extra tumme eller något sådant.

Än så länge är det inte varmt nog att vädra annat än korta stunder. Men nog är det skönt att låta vindarna vina genom lägenheten en kort stund. Om bara ljuva juni kunde komma, grönt och varmt och soligt och för mig passande som handen i en handske. Fast, det är ju egentligen rätt skönt att ha den framför sig och inte bakom, den där månaden när jag brukar må bäst. Eller i alla fall inbilla mig att jag mår bäst.

För det är ju så, vi lever i ett land som är ack så beroende av väder och årstid. Solen kommer liksom bara på besök ett kort slag, sen försvinner den bakom kalla vindar och kvar blir bara mörker och regn och depression.

November.

Nu fastnade jag visst redan i november, även fast våren är här.

Nä. Jag lägger mig på soffan och tittar på film istället. Det duger gott det med.

1 tanke på “Städa lite till.”

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.