Stolthen gryr i en före detta trasig man.

2012-01-30

22:16:38


Det svänger fort.

Igår förmiddag var jag passiv, låg, orolig och blå. Men saker händer, saker som lyfter, människor som glädjer och lyser upp livet lite. Idag har varit en bra dag. För första natten på länge sov jag gott, vaknade utvilad och har varit i farten idag.

Kanske är jag hypoman, men jag är den sista att klaga på det. Det är ett underbart läge, tankarna flyter på utan att trängas, händerna plockar lydigt och villig in disk i diskmaskinen, fötterna går gladeligen på promenader, allt det blåa i livet är som bortblåst. Ge mig sådana dagar i mass.

Men det är ju det där med att det svänger så förbaskat.Jag hänger inte med. Lite vilsen, jag vet liksom aldrig vad jag kan förvänta mig av mig själv. Det är som att jag är ett litet mysterium jag själv får lösa. Upptäcka mig själv. Se tecknen tidigare.

Alfred Saker

Image via Wikipedia

För de runt omkring mig ser. De vet långt före jag själv märker det. Så nu ska jag börja fråga dem vad det är som väcker deras tankar. Så att jag själv kan upptäcka när det brakar åstad till att jag plötsligt sitter i morgonrocken hela dagen.

Det har inte gått så långt att jag blir sittande även på kvällen. Där drar jag själv gränsen. Jag tänker aldrig mer hamna i den situationen igen att jag fastnar i livet i min morgonrock. Jag tar på mig kläder någon gång på sen eftermiddag även när det är som värst. Men ändå. Det är nära. För nära stupet för att jag ska känna mig trygg. 

Så jag tar på mig kläder, rakar mig, kammar mig, försöker komma ut minst en gång om dagen även när allt är som värst. Gå ut med hunden, försöka njuta av den kalla vinterluften.

Det går att bryta. Jag kan det nu. Jag har kraften att gå rak, utan att falla. Nu gäller det bara som sagt att lära mig att känna igen den där vägen redan innan jag gått in på den. Men det ska gå. Jag vet att jag kan.

Stolthet. Det är en sak som rör sig i skallen på mig nu för tiden. Jag börjar bli stolt över mig själv. Över att jag tagit mig själv från total passivitet till ett liv, men kvinna, bättre kontakt med anhöriga, trevande försök att skapa kontakt med gamla och nya vänner.

Det är jag som gjort grovjobbet. Jag har fått mycket hjälp på vägen så klart. Men det är jag som gjort lyftet. Jag ska vara stolt. Det är i alla fall vad min terapeut säger och jag väljer att tro på henne. Så jag samlar på mig goda saker. Idag är en sådan dag som jag ska ha i bakhuvudet när det vänder neråt igen. Försöka komma ihåg att de blå dagarna kan vända och att livsglädjen står bara bakom knuten.

Stolthet är något oerhört vackert.

Enhanced by Zemanta
Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. ninja skriver:

    du ska vara stolt, var dag, var vardag. även när det är piss ska du vara stolt. aldrig ge vika för att släppa den känslan.
    precis som det skriver "Så jag samlar på mig goda saker" försöker jag göra och det är det som för mig framåt, håller mig borta från destruktivitet och gör att jag kan fortsätta bygga.
    kram

    • jonascarlzon skriver:

      Jag tror att stolthet och hopp är det som håller oss flytande, ibland till och med upprätta. Utan de där två benen faller man som en fura, rakt ner. Det är lätt att glömma hur viktiga de där känslorna är. Du ska själv vara stolt. Varje framsteg är en livstid.

  2. Irene Sjöberg skriver:

    Det är självklart att du ska vara stolt över dig själv. Och naturligtvis är du värdfull. Det berget du klättrar på och den sträcka du lagt bakom dig är absolut ingen lätt uppgift. Men uppåt har du kravlat och stapplat med bravur.
    Det är bara du själv som rivit de hinder som varit ivägen. Därför ska du sträcka på dig och känna dig stolt.

    • jonascarlzon skriver:

      Jag börjar faktiskt tro att det är så. Det är väl bara det att jag är uppfostrad med det där att man inte ska tro man är något. Men jag får väl börja vänja mig av med det tankesättet. Alla kan resa sig om de får rätt hjälp.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: