Taggarkiv: döden

I stay away.

Jag orkar fan inte längre.

Försöker hålla ihop, vara den starke. Men det blir bara en enda tystnad inuti mig. Inga ord som staplar sig, som det brukar vara.

Eller, nu ljuger jag. Orden ramlar runt, jag vet inte i vilken ordning jag ska placera dem. Jag kan inte sova. Inte vila hjärnan. Kroppen är stilla, så stilla att den nästan är död. Jag vågar inte röra mig, ligger på soffan och är livrädd för att resa mig, för att starta motorn.

Det känns som att jag inte kan tro på något. Ingenting. Försöker intala mig själv att det är ok att känna så. Livet är en enda resa helt utan tro eller hopp. Det slutar på samma sätt för oss alla, med ett nesligt nederlag.

Djupet, hålet, stupet är så otäckt att se, så jag blundar, låtsas att jag står på fast mark. Men mina fötter sjunker, ner i ett träsk av oro och rädsla och tankar och känslor som jag inte vill kännas vid. Varför har jag en känsla av att jag håller på att förlora allt?

En grav väntar på mig. Undrar vart den ligger. Har jag gått över den? Det kommer jag aldrig få veta. Konstigt egentligen att man inte har en aning om vart man ska spendera evigheten. Så orättvist.

Stilla. Inga ord. Låtsas att jag är lugn och vet vad som ska göras. Om det bara vore sant. Men jag har ingen jävla aning om vad jag ska göra eller hur jag ska uppträda eller hur jag ska gå. Vart.

Märkligt nog så har jag ingen som helst längtan efter min kära alkohol. Kanske jag kan hitta något annat som dövar. Det är ingen idé att leta, sådant brukar komma utan att man förstår det. Så jag väntar. Ivrigt. Ge mig något som stillar tankar och känslor. Något som bäddar in mig i bomull.

Allt är löst och osäkert. Jag litar inte längre på något. Allt jag trodde var säkert flyter omkring och jag kan inte få tag i det. Bara titta på och hoppas att jag kan hitta hopp igen.

Därför tiger jag. Blir tyst. Låtsas vara borta. Väggarna är fulla av hål och golvet repigt. Det går inte att fly härifrån. Hemmet är som ett fängelse men jag vågar inte ens sova. Sömnbristen håller på att ta död på mig. Händerna är svettiga, alla nerver går på övervarv.

Om jag bara kunde säga allt jag tänker, men kanske gör jag sönder något totalt då.

Eller så är det redan ohjälpligt trasigt. Jag vet inte. För … jag vet precis ingenting längre. Litar inte ens på att solen ska stiga upp på himlen på morgonen. Vet inte ens om det finns någon sol.

Den kanske har dött.

IMG_1707 Bitar av mitt liv, det ni alla se alla ser 029

She said “I know what it’s like to be dead”

Jaha. En ny dag, nya möjligheter.

Nya löften om evig kärlek till min älskade hustru Maria, nya tankar och idéer. Samma sol, samma himmel, samma hjärtslag i bröstet.

Har inte sovit en blund, men det är helt ok. Måste komma i kapp dygnet, hamna rätt på klockslagen.

Kära vänner, vi får alla passa på att leva. Vi får bara en chans. Tror jag. Fast vad faen vet jag om det.

Oavsett. God morgon världen.


 

Förövrigt är den här en av de vackraste sånger jag vet just nu,

Noel Gallagher – The Dying of the Light.Så vacker, så skör, så perfekt. Den passar mig nu. Som en perfekt kostym i själen. Den viskar till mig:

And there’d be no time for getting old when we were young
But it’s alright If you dance with me tonight
We’ll fight the dying of the light and we’ll catch the sun”

“The Dying Of The Light”

I keep on running but I can’t get to the mountain
Behind me lie the years that I’ve misspent
And I’ve been sinking like a flower in the fountain
When all the love I’m gonna need is heaven sent

Gonna try my best to get there
But I can’t afford the bus fare
And the storm that’s rolling over
Man, it makes me want to cry

[Chorus:]
And I was told
That the streets were paved with gold
And there’d be no time for getting old when we were young
But it’s alright
If you dance with me tonight
We’ll fight the dying of the light and we’ll catch the sun

I woke up sleeping on a train that was bound for nowhere
The echoes that I could hear were all my own
The world had turned and I’d become a stranger
And I’m tired of watching all the flowers turn to stone

‘Cause I try my best to get there
But I can’t afford the bus fare
And the storm that’s rolling over
Man, it makes me want to cry

And the cold against my shoulder
When it comes on in the winter
And it seems to last forever
And it makes me want to,
It makes me want to cry

[Chorus:]
And I was told
That the streets were paved with gold
And there’d be no time for getting old when we were young
But it’s alright
If you dance with me tonight
We’ll fight the dying of the light and we’ll catch the sun

‘Cause I try my best to get there
But I can’t afford the bus fare
And the storm that’s rolling over
Man, it makes me want to cry

[Chorus:]
And I was told
That the streets were paved with gold
And there’d be no time for getting old when we were young
But it’s alright
If you dance with me tonight
We’ll fight the dying of the light and we’ll catch the sun

And the cold against my shoulder
When it comes on in the winter
And it makes me want to cry

And the cold against my shoulder
And it seems to last forever
And it makes me want to,
It makes me want to cry

Kan solen bränna livet?

Fint väder ger mig en puttrande lågmäld ångest.

Det är tanken på att jag borde njuta som gör att jag inte för mitt liv kan njuta. Om jag inte glömmer mig själv för en stund, och det är inte lätt för någon som är så förbannat kär i sig själv som jag är.

Solen skiner och jag nästan vägrar gå ut på balkongen för att känna värmen. Sitter hellre inne i vardagsrummet eller ligger i sängen eller sitter och röker under fläkten i köket. Allt som inte är ute, allt som inte liknar något som kan skapa minnen att ta fram och lindra vinterskräcken i december.

20150701_172014

Jag sitter och tänker att livet går så fort och att man borde, nej ska, njuta av alla sekunder då universum bjuder på något som själen kan vila i. Ju mer jag tänker ju hårdare blir knuten i magen. Det är som en kramp i det andliga bröstet, en psykisk hjärtinfarkt. Ett hot om evigt mörker.

Men jag vet ju, att om jag bara  ger mig ut och ger upp så kommer jag må bättre. Ja, nästan bra för faen. Inte helt, för det ligger inte för mig, men nästan. Så nära man kan komma utan att brännas sönder av lycka.

Solen skiner, fanskapet, himlen är blå och jag är säker på att allt vattnet i alla sjöar och alla hav värms upp så fort att det kommer ryka om vattnet om bara några dagar.

Så jag sitter kvar.

I have been guilty Of kicking myself in the teeth

Jag försöker verkligen.

Kämpar, för hela mitt liv. Låtsas att allt är bra, bättre. Eller, jo men det är bättre. Faktiskt. Sakta men säkert. Tror jag. Men varje gång jag testar mina gränser, fysiskt och psykiskt, ramlar jag ner en bit igen. Tårar i själen, ledset hjärta. Sorg.


Bury me softly in this womb
I give this part of me for you
Sand rains down and here I sit
Holding rare flowers
In a tomb, in bloom

Down in a hole and I don’t know if I can be saved
See my heart I decorate it like a grave
You don’t understand who they
Thought I was supposed to be
Look at me now a man
Who won’t let himself be

Down in a hole, feeling so small
Down in a hole, losing my soul
I’d like to fly,
But my wings have been so denied

Down in a hole and they’ve put all
The stones in their place
I’ve eaten the sun so my tongue
Has been burned of the taste
I have been guilty
Of kicking myself in the teeth
I will speak no more
Of my feelings beneath

Down in a hole, feelin’ so small
Down in a hole, losin’ my soul
I’d like to fly but my
Wings have been so denied

Bury me softly in this womb
Oh I want to be inside of you
I give this part of me for you
Oh I want to be inside of you
Sand rains down and here I sit
Holding rare flowers
(Oh I want to be inside of you)
In a tomb, in bloom
Oh I want to be inside

Down in a hole, feelin’ so small
Down in a hole, losin’ my soul
Down in a hole, feelin’ so small
Down in a hole, outta control
I’d like to fly but my
Wings have been so denied