När grannarna viskar för högt. Besserwissern vs. mig, rond två.

Jag blir glödgande vred på vissa människor.

När jag gick hem med jycken, genom trädgården utanför, så stod en evig besserwisser som har utnämnt sig till herre över gatan gnällande i lagom hög ton på att jag säkert skulle slänga fimpen jag rökte på i buskarna eller på asfalten utanför. Han sade det precis så högt att jag hörde vad han sade, vilket väl var meningen kan jag tro.

Jag har rykt ihop med honom tidigare, då valde jag att konfrontera fanskapet öga mot öga. Jag tror jag skrämde iväg eländet då. Så nu står han med sin stinna mage och pratar med grannar om hur usel jag och en del andra är.

hämta

Jag avskyr sådana människor. Figurer som har valt sig själva till enväldiga kungar över omgivningen. Jag har visserligen rätt svårt för auktoriteter överhuvudtaget, men sådana där människor, sådana som ser sig själva som rättmätiga segrare i varje fråga …

VI har ju även en sorglig ursäkt till karl. som jag kallar för byfånen. Han har hotat att slå mig på käften, att anmäla hunden och ställer till det lite titta som tätt. Men till och med honom har jag lättare för. Det räckte med att jag konfronterade honom för att han skulle lugna sig. Men denna eviga jäkla människa i huset bredvid, konungen av gården, jag klarar bara inte med sådana människor.

Dessutom har han haft ett jobb där han fick sitt lystmäte på att se ner på andra människor. Jag hoppas vid gud att han åtminstone kan prata skit om mig lite tystare, så slipper jag lyssna till honom.

 

Stjärnrapport nr: 165492584

2012-06-26

16:49:31


Jag har verkligen inte mycket att säga just nu.

Förutom, jag är trött, har nog kommit in i det där brytet mellan manisk och deprimerad. Men den här gången kändes det absolut som att allt den där premaniska energin gick att bryta på ett hyggligt sätt. Det blev en och en halv veckas sömnproblem bara. Så kanske deppen blir lite lättare att handskas med. Till och med inte visa sig? Vi får se.

Därmed basta!

Sedan, vi måste ha världens bästa grannar som står ut med mitt musikspelande. Just nu är det Beatles, har blivit en sådan period och jag har börjat botanisera i de tre skivorna som jag inte lyssnat på väldigt länge. Men vilken musik jag än spelar så är det alltid högt. Därför, jag utnämner våra grannar som sagt till världens bästa!

Luft under fötterna.

En hund ylar i huset. Jag är livrädd att det är mig det ska klagas på. Jag som lever på hyresvärdens nåd. Jag som inte riktigt är inflyttad på allvar, fast jag bott här sedan mars 2008. Jag som inte riktigt vågar vara här fullt ut.

Här vill jag stanna.

Det är som en liten mardröm vissa dagar. Fast nu tog jag nog i. Men nog är det obehagligt att inte våga spola vatten i kranen om jag vaknar på natten och är törstig. Jag som har världen sämsta minne. Jag går på gummilätta steg, vågar inte hosta på morgonen.

Jag vet. Det är ett jävla lyxproblem och det är ju klart man alltid ska visa hänsyn mot sina grannar. Inte tu tal om annat. Det är bara det att jag bor på nåder än så länge. Jag tror och tror igen att jag kommer få ett eget kontrakt. Jag betalar hyran i tid, försöker ta så lite plats som möjligt, får ont i magen när hunden skäller när posten kommer. 

En hund i mitt hjärta.

Därför blir jag orolig när en hund tjuter och skäller i trappuppgången bredvid. Jag är glad att jag gick ut med Dipp när jag fann att tre grannar stod på gården och pratade och tittade upp på huset och tjutet. Jag kunde visa att det inte är min kompanjon som ylar av ensamhet.

Jag längtar till det där egna kontraktet. Gud vad jag längtar efter den dagen. Den och onsdag. 

 

Allt är inte mitt fel.

Nice Pair
Image by David (MK) via Flickr

Ursäkta mitt folkliga språk, men jag är så in i helvete trött på att få skulden för allt som händer i mitt hus. Därför skrev jag följande brev och satte upp på porten till huset.

”Kära grannar.

Jag har genom de tre år jag bott i min lägenhet fått ett antal klagomål på allt från min livsstil till allt från min skötsel av tvättstugan med tillhörande torkrum, bland annat att jag bland annat fått kritik för att ha glömt tvätt i tvättstugan, där jag ska ha glömt tvätt i tvättstugan, tvätt som visade sig bestå av kjolar och damtrosor vilket jag inte använder då jag för det oftast är singel och dessutom inte tvättar de flickvänners tvätt till att jag av någon anledning blivit inofficiellt blivit utnämnd till trappstädare trots att jag nog tror att det inte endast är jag som bor i trappuppgången.

Jag har även blivit anklagad för att min hund skräpar ned i trappan även under den period när jag inte hade hund. Fått skulden för att min hund skäller här även hunden inte är hemma utan hos mor på Sjöbo. Antingen skäller hon väldigt högt efter som det hörs från Sjöbo eller så är det en annan hund eller fria fantasier från de klagande.

Det inkom även ett klagomål om att min hund utfört sina behov i källaren, fekalier som vidare inspektion visade sig vara resultatet av en katt som utfört det en katt instängd i en källare finner sig vara tvungen att utföra. Men det var definitivt inte en hund som utfört detta. Det finns en viss skillnad på en hunds och en katts mängd.

Det som upprör mig mest i detta är att man vänder sig till värden om detta. Den uppfostran jag fått är att man vänder sig till den man är upprör sig över. Det här känns mest fegt.

Jag biter ingen så kom gärna till mig för att berätta om det som upprör så att vi kan föra en diskussion och jag kan berätta min sida av saken. Eller så vänder jag mig till värden och berättar om de trakasserier jag upplevar jag vara utsatt för. Jag ser snart inget annan råd än att falla till samma nivå som de klagande.

Det enda jag kan tänka mig som är en källa till verkligen upprördhet är att jag ibland spelar kanske lite för hög musik men är då bara tacksam för respons kring detta. Jag lägger mig dessutom 21.00. Jag som är högskoleutbildad med en fil.kand i vårdvetenskap och 10 poäng i psykologi är bara tacksam för en dialog vilket är omöjligt med anonyma klagomål till värden.

 

Med vänlig hälsning

 

Jonas Carlzon Lgh 293″

 

Kanske det gör susen. Jag hoppas det. Kanske kan jag fånga en sådan där dam som finns längre upp på sidan, eller båda två. Inte för att det har med saken att göra, men ändå 🙂

 

Mitt hem, min balkong.

 

 

Enhanced by Zemanta