Jag har släppt lös allt förakt som bor i mig.

Jag är så förbannad. På allt, på alla. Avskyr, hatar hela världen. Jag har ingen aning om vad det beror på, kan bara känna känslan brinna och förtära mig själv och allt och alla runt mig. Även de som inte ens är i närheten, de som inte varit i närheten på evigheter. De som inte … Läs merJag har släppt lös allt förakt som bor i mig.

Att vara motsträvig inför allt, i allt.

Jag slutat hata. Tror jag i alla fall. Jag har ägnat 40 år av mitt liv med att nära ett hat mot så många. Min far, mina skolkamrater, mig själv, regn och mörker. Nu har jag funnit ro i mångt och mycket. Vissa saker har hänt bara för att jag råkade vara på fel plats … Läs merAtt vara motsträvig inför allt, i allt.

Knivar och fett.

2012-03-06 11:58:09 Självföraktet växer. Det kväver mig. När jag tvättar händerna i handfatet undviker jag att titta i spegeln som hänger där på väggen, den med det vidrigt fula ansiktet som skulle grina hånfullt mot mig om jag lyfte blicken ens en millimeter. Jag stirrar ihärdigt på vattenstrålen och mina händer. Vägrar befatta mig med … Läs merKnivar och fett.

När allt är orättvist.

Allt som är utanför mig pulserar och sorg och hat, våld och misär. Inuti mig, långt inne i hjärtats hålrum, pulserar bara rött blod. Där finns ingen plats för kylan som bor runt oss alla. Döden når inte dit in, inte än. Jag klarar inte att läsa mer, ändå läser jag vartenda bokstav. Allt om … Läs merNär allt är orättvist.