Tag: mediciner

Feb 12

En pillertrillares vädjan om en smula förståelse.

Ett glömt piller är ett piller utan liv.

Jag gör det gång på gång, glömmer ta mina mediciner tills jag börjar märka varför jag en gång började med dem. Världen blir lite otydlig i konturerna, tankarna börjar grumlas, ställa sig på rad för att sedan börjar bråka med varandra, de blir allt fler och jag tänker dem samtidigt tills jag inte kan höra mig själv för allt kackel.

Continue Reading–450 words totally

Feb 11

Fråga mig, har alla svaren på hur vi hittar vägen till lycka och välstånd.

Några tankar på enkla lösningar till svåra problem.

Jag tycker det är ett problem att det byggs för få bostadsrätter och att hyresrätterna kostar för lite. Skulle man bara höja hyrorna och trösklarna till ett eget boende skulle ungdomarna ta sig i kragen och sluta spela datorspel hela dagarna och kamma till sig och ta sig ett jobb.

Continue Reading–185 words totally

Jan 06

Försvarstal från en medicinerad man.

Jag äter en faslig mängd mediciner.

För att jag ska kunna sova när jag är som mest uppvarvad, för att jag ska stå ut med att leva, för att inte falla för djupt eller flyga för högt. De där läkemedlen vet jag att folk retar sig på. De tycker jag är en pillertrillare, en medicinjunkie. Men det är ju inte riktigt sant.

Continue Reading–343 words totally

Dec 13

Nä, nu orkar jag inte vara förbannad längre på ett tag.

Nä, dags att tänka lite positivt igen.

Jag känner igen mitt gamla humör. Förr i tiden, innan jag fick rätt medicin mot min bipoläritet, kunde jag bli så förbannad att jag kokade sönder. Jag kunde rasa mot allt som jag tyckte gick mig emot, en läkare, han som diagnostiserade mig som bipolär, frågade om jag är en sådan som slänger ut tvn genom fönstret om fjärrkontrollen krånglar och jo, det var ju så det var. Jag var ständigt irriterad, bar på någon sorts inre aggression som bara väntade på att få utlopp, jag letade saker att bli förbannad på.

Continue Reading–195 words totally

Aug 03

Bortsprungna piller.

Jag suckar djupt och tänker att jag nog är den slarvigaste människa som gått på vår jord.

Nu har jag, på något märkligt sätt, slarvat bort mina mediciner. Inte alla, för en del askar är kvar. Men en del är som försvunna. Jag hittar dem inte, varken jag eller Den Helande Maria, trots att vi snokat runt i hela lägenheten. På något sätt har mina piller kommit på avvägar.

Continue Reading–153 words totally

Load more

%d bloggare gillar detta: