När man inte ångrar något i livet. Från A till Ö.

Någon, kanske viktigt, frågade mig, vad vill du i livet, vad är dina mål? Jag svarade: Jag vet inte. Jag har ingen aning. Bara små fragment av drömmar. Åka till Graceland, som jag drömt om sedan jag var 8 år. Kalla mig författare, alltså ge ut minst 3 böcker. Bli erkänd för den jag är. …

Fortsätt läsaNär man inte ångrar något i livet. Från A till Ö.

Den sneda vägen mot armageddon. Och hans Bror.

Vet du hur ont det gör när hjärnan vägrar lugna sig. Kan du förstå hur varje tanke blir till ett enda vinande gnisslande skri, men nästa redan tagit över innan den första lagt sig. Hur smärtan kan fortplanta sig ända ner i helvetet och upp till himlen medan man själv står i mitten av allt …

Fortsätt läsaDen sneda vägen mot armageddon. Och hans Bror.

Att inse när man ska vila och när man ska prestera.

Sömnen denna sömnen. Ett ständigt återkommande tema i mitt liv. Så ofantligt mycket hänger på hur den fungerar. De senaste 2 åren ungefär har den krånglat något ofantligt. Det blir inte många timmar som jag sover och när jag väl gör det så är det fullt med mardrömmar och jag vaknar med dunderångest nästan varje gång.

Att ha sömnbrist fuckar verkligen upp hela skallen. Kroppen med. tankarna blir tröga som sirap, Jag börjar prata om något men tappar tråden totalt efter en liten stund och glömmer bort vad jag började tjattra om.

Eller så är jag så övervarvad att jag bara yr omkring och petar lite här och lite där i saker och ting men inte får något vettigt gjort. Just nu är en sådan period. Trots att jag faktiskt sov gott i natt, efter en vecka med ett vidrigt ryggskott som äntligen gått över, så är jag helt skum i skallen.

14199407_10206879079470759_6282133324489741874_n

För två timmar sedan började jag stämma gitarren. jag är inte klar än. Det brukar typ ta högst 2 minuter att få den att låta perfekt, nu låter det bara plonk om allt.

Dessutom spelade jag in en video nyss, en som jag skickade ut över hela världen, och jag insåg rätt snart att jag inte hade något som helst att säga, eller snarare, jag hade tankarna klara i skallen, men ut kom bara… ja det vette faen vad det blev av det hela.

Men, jag låter den vara kvar. För det första för att påminna mig själv om att jag måste tänka efter två gånger innan jag öppnar käften, och även för att påminna mig  om att man inte hela tiden måste prestera. För så är det ju, jag har alltid kört på, hur snurrig jag än är. Det är väl en del i min personlighet kan jag tro.

Fast hade jag tänkt lite mer på det där tidigare i livet kanske jag inte hade blivit så totalt utarbetad som jag var under något år.

Kortfattat: det är inte farligt att vila.

Here comes the sun.

Jag vet inte, men nog känns det som att livet kanske kan bli bättre nu?

Jag hoppas det. Vaknade tidigt, utsövd efter att ha sovit bort några dagar mer eller mindre. Bara sovit, gått ut med hunden och sovit vidare. Precis vad jag behövde.

För varje dags sömn har jag blivit lite piggare. Lite starkare. Mer redo att slå tillbaka när livet ger mig en knuten näve i ansiktet. Mer levande.

Så morgonen sprudlar av fågelkvitter, doften av kaffe, smaken av ett nikotintuggummi. Katterna har fått mat och ligger och spinner i varsitt hörn, hunden ligger fortfarande och snarkar så tapeterna rasslar i sovrummet.

Kanske kanske. Kanske idag är början på resten av livet och en bra sådan.


12032650_10153581794115890_8169600315453767044_o