Om att få en chans efter att man varit ett svin som missbrukat.

Med risk för att reta upp många människor så måste jag säga att jag tycker att det är dags att låta Mel Gibson träda fram igen. Han har slutat dricka säger han och det brukar göra under med en människas personlighet.

Jag vet, eftersom jag själv kunde vara ett svin när jag drack, kunde kalla människor allt som jag hade att kasta på dem för att såra och för att de skulle må dåligt.

Jag kunde uttrycka åsikter jag inte hade bara för att vara elak, för att spotta på världen, trycka på punkter som jag visste skulle göra människor upprörda.

För att det gör ont att vara missbrukare och för att man som berusad ofta blir ett svin. Även om man har en bra personlighet som nykter. Återigen, jag vet och många runt mig vet hur jag kunde trycka ner dem då.

Så, ge karln en chans att visa vad han kan, göra det han kan bäst, nämligen att skapa filmer som gör att man drar efter andan, skrattar, går ifrån biografen eller soffan med en känsla av att livet är ett äventyr, eller grubblande på svåra frågor som man annars inte skulle ens tänka på.Fan, som sagt, ge karln en chans.

Så jag delade precis den här statusen på FB. Vi får se om det blir någon reaktion. För, det är ett känsligt ämne har jag lärt mig.

Vem är jag egentligen? Jag fick bara halva manualen.

Jag står oftast naken.

45 år. Sjuksköterska. Totalt söndertrasad sedan 2004 livet 191efter många års kamp för att hålla ihop. Alkoholist. Bipolär. ADHD. Hund och två katter. En underbar hustru. Tre vuxna barn. Har författardrömmar. Morgontrött, eller är vaken i flera dygn. 

Jag kanske kan ge dig en ledtråd till varför en sådan som mig inte är farlig. Jag kanske kan förklara hur det är att vara psykiskt sjuk. Du kanske känner igen dig och får ytterligare ett bevis på att du inte är ensam. Har du frågar, fråga, vill du be mig dra åt helvete, gör det, jag bryr mig inte speciellt. 

Kort och gott. Välkommen till WoBWorld.

Akt

iviteter:Så lite som möjligt. Skriva, skriva, skrivaIntressen:Konst, litteratur, kvinnor, vin, musik och allt som får dig att känna dig som en kung och får dig att bete dig som hans narr.

Datorer, historia, läsa böcker, titta på film, blogga, skriva poesi och noveller även ett antal romaner som ligger och bubblar. ELFSBORG ELFSBORG ELFSBORG

Kärlekens spel

Favoritmusik:MorrisseyRobbie Williams, Elvis, Sinatra, Lennon, Kent, Depeche mode, Ac/dc, MetallicaStefan Sundström, Sugabebes, Povel Ramel,Korn, Eminem, Snoop dog, Vivaldi, Beethoven, Motzart, Kraftwerk,Rolling stones fram till 1974 och allt som låter utom dansbandsmusik som är djävulens musik.

Favoritprogram på TV:Mythbusters, två och en halv män, Morden i Midsomer, dokumentärer,nyheterna, musikbyrån, Vita huset, Numbers, Jordan rättsläkare, Allå allå, Family guy.

Favoritfilmer:Bourne-serien, Den långa milen, Nyckeln till frihet, gamla svartvita Hollywoodproduktioner av klass, Allt med James Stewart, det mesta med Tom Hanks och Nicolas Cage, Sagan om ringen triologin,komedier.

Favoritböcker:Tre män i en båt, allt av Woodehouse, Bukowski, deckare. Biografier,historia. Knepiga saker som jag inte själv förstår men som jag kittlas av.

Favoritcitat:”Våga vara rädd”. J. Berg
”De enkla svaren får de enkla människorna ta hand om” B. Carlzon

”I’m not going to change the way I look or the way I feel to conform to anything. I’ve always been a freak. So I’ve been a freak all my life and I haveto live with that, you know. I’m one of those people.” J. Lennon

Om mig: Glad skit som går hemma eftersom jag gått in i den där väggen som alla pratar om. Kan ingen jäkel flytta väggfan? Utbildad sjuksköterska och trebarnsfader. Mer pratglad än jag kanske borde vara. Men jag är tyst när jag dyker under vatten. Endast då.

Sjuk sjuksköterska, mörkhårig, ljushårig, gråhårig, 40+, skör som pergament stark som stål, flamsig, allvarlig, pretentiös, care free, pengalös hagalning, klok, korkad, bipolär, konstnärlig, vet väldigt lite om väldigt lite, hund och kattägare, skrivande, läsande, bloggande, tv-tittande, kort, tjock, polisongförsedd, klockfreak, skoälskare, Älskar och är älskad av min hustru Den Helande Henrietta, långsam, rör mig med blixtens hastighet, en enda rörig motsättning, sammansatt.

Tusen andra ting, såsom människor plägar vara.

Enhanced by Zemanta

Dance little monkey boy, dance.

Skam.

Ständigt denna skam. För allt man inte klarar, för att man inte orkar mer. För att man inte kan ta saker som egentligen inte spelar någon roll på rätt sätt. Skam för det svaga, skam för det arga. Skam för att man säger fel saker, gör fel saker, tänker fel saker, för att det alltid varit så, för att det alltid verkar bli så. Skam för tanken att det kanske alltid kommer vara så.

Ett telefonsamtal från Försäkringskassan som tvingar själen och tankarna på att verkligheten pockar på. Utförsäkrad igen, om ett halvår. Samma gång en gång till. Papper som skall fyllas i, möten som skall genomlidas. Den där känslan av att vara världens allra minsta partikel som bollas runt i universum som en galen golfboll på speed.

Tankarna på att man kanske har gjort sig förtjänt av att bli misstrodd och förminskad och förlöjligad och att man inte har något värde i världen.

Så det gror, jag slår bort det. Försöker tänka att det ordnar sig. Det är ju bara någon som bestämt sig för att jag troligen skulle kunna vara frisk bara jag ville. Vänta nu, det var ju du som sade det. Du som lade din röst i en låda och var med om beslutet som gör mig och så många andra likadana som mig till troliga lögnare och lata och bidragsfuskare och som bestämde att vi skulle gå igenom eld då och då för att få vara veka. Som ett slag i pannan av en hård hand. ”Jag helar dig, dansa lilla apa, dansa”.

skam

Det växer i mig, skammen och hatet mot  mig själv som inte klarar av tillvaron på det där sättet som de flesta gör.

Det värker i mig utan att jag ens märker det själv tills jag helt plötsligt exploderar över saker som jag inte skulle tyckt vara jobbigt i vanliga fall. En katt som pissar på fel ställe och jag finner mig själv ligga på golvet i badrummet och gråta som ett barn och inte kan resa på mig och gå ut ur mörkret ens fast jag vet att jag borde gå till köket för att ta min medicin som jag glömt ta på morgonen.

Jag ligger där och skäms för att jag är arg, för att jag är svag, för att jag … Ja, allt som jag är. Det är mörkt. Jag hör bara tvättmaskinen som kastar runt tyg och äter smutsen på det. Tårarna rinner, halsen snörps ihop, huvudet dunkar som en Atlantångares motor, ryggen krampar, även i mörkret måste jag blunda. Skam och skam över att känna skam. Det blir som en rundgång och jag är röksugen och törstig och ledsen och skamfull och ensam och liten och arg på mig själv som är allt det där.

Men jag vågar inte resa mig för att ta tag i något. Skam. För jag har inte kommit längre än då jag var 14 och skolkade från skolan och hade gjort ett litet rum åt mig själv i ett källarförråd i vårt hyreshus. Jag hade en ficklampa, lite böcker, en sovsäck och låg där, släckte lampan, lyssnade till mina hjärtslag, skämdes för att jag låg där. Blev livrädd när någon kom ner till källaren, tände lampan och började böka med låset till sitt eget förråd för att hämta något som de förvarade där. Jag stannade mitt eget hjärta i några minuter, för tänk om människan skulle börja rycka i trädörren, rycka upp den fast jag hade satt en regel på insidan.

Det var många dagar jag låg där. Ensam. Jag har alltid trivts med att vara ensam. Det gör mig inget att tillbringa dagar, veckor ensam. Jag behöver den där ensamheten ibland. Men när man är 45 år kan man inte ligga på golvet i badrummet bara för att något gått en emot. Ändå ligger jag där. Livrädd för att leva. Vågar inte låta världen tränga sig på. Skam. Ilska. Rädsla. Ännu mer skam.

Men det är en skam som väcks i mig när jag inser att jag måste gå igenom den där utförsäkringen igen och att jag inte kan påverka det på något sätt. För ett land litar inte på mig så de röstade på dem som sänkte skatten för de flesta och ökade rädslan för många. Skam för att personen som ringde från Försäkringskassan är så trevlig och förstående. Om hen bara kunde vara elak och missunnsam. Men hen är snäll på rösten och, på något sätt, på något sätt känns det som att även hen känner skam över att behöva ringa och prata med små människor, behöva möta sådana som mig och berätta att, tyvärr, systemet kommer fucka upp din värld igen.

Nä, det kanske inte var just du som var med om det där beslutet. Men jag kan lova dig, att någon i din närhet gjorde det. Då för 9 år sedan när landet lade makten i händerna på människor som pratade om att det var förfärligt att sjuka människor höll på att vara sjuka hur som helst, att man nog borde sätta dem i tumskruvar och stupstock för att kolla om det fanns substans i de förmodade lögnerna.


Själv undrar jag vem det var som ljög.


Men, nu är jag snart där igen. Kul hörru. Just som vi började tro på att vi skulle kunna handla mat, betala hyran och betala försäkringarna på djuren utan att  vända ut och in på oss själva och de runt oss.

Fan. Jag gick sönder igår. Det är så. Det räckte med det där samtalet för att jag skulle kastas tillbaka till något som egentligen inte alls känns som verkligheten utan en mardröm. Men, någon har bestämt att jag ska vridas om som en skurtrasa.

Det är ju inte bara jag. Vi är så många, så många som gång på gång måste ställas inför skranket för det formade brottet att vara sjuk.

Nä, jag känner bara skam över allt det här. Jag skäms, för det var inte så här mitt liv skulle se ut. Det var inte ens en mardröm då när jag fungerade. Hade jag vetat hur framtiden skulle se ut så vet jag inte. Skulle jag valt att fortsätta när jag var 15 år och trodde att världen låg framför mina fötter som en mogen apelsin? Jag vet inte. Jag vet verkligen inte.

Det är den största skammen av dem alla.

10923526_10152744572309542_4549790130489038146_n (1)

Hur ska man förklara en sak för någon som varken lyssnar eller förstår det som sägs?

En del generaliserar så mycket att de inte kan annat än att se precis det som de vill och inget annat.


(Den här texten har både jag och min älskade hustru Maria arbetat fram tillsammans)


Oftast när tidningar, tv, radio och på internet beskriver ett brott som utförts av någon med psykisk ohälsa, låt oss säga ett mord, så använder man oftast beteckningen psyksjuk.

Inte vilket sorts psykisk ohälsa, inte vilken diagnos det handlar om. Så, om jag skulle begå ett brott är det ju en person med psykisk ohälsa som är gärningsmannen. Betyder det att alla med psykisk ohälsa är presumtiva mördare eller våldtäktsmän till exempel? Är jag farlig? Om man träffar på en läkare som är otrevlig, är alla läkare otrevliga? Om jag målar min vägg grön är alla andra väggar i världen gröna?  Nope. Det finns grader i helvetet så att säga.

Texten som ni ser i bilden här under är tagen från FB och eftersom personen i slutet ger sitt medgivande till att man gör vad man vill med den så använder jag den här, utan att visa namnet på den som skrev det.

Läs och njut av en språkbehandling utöver det mesta och en tankeförmåga som skulle göra vilken bandmask som helst stolt. Nåväl, så här ser det ut:

Skärmklipp

Om jag åker genom Danderyd och någon skjuter mot min bil, tvingar ut mig och pissar på mig? Betyder det då att alla från Danderyd per automatik skulle göra det samma om de såg mig? Bara för att de är från Danderyd?

Sen, varför. Vem tar sig tid att slösa sina krafter på att slå sönder en bil som åker förbi och varför? Med risk för att offret skulle åka raka vägen till polisen, anmäla det hela, det finns ju utmärkta vittnesmål kring det hela. Så ställer man sig ju genast frågan: varför? Vad var meningen i att riskera att bli omedelbart utvisad eller frihetsberövad över absolut ingenting, helt utan anledning! Vad är tanken med att bita den hand som föder en?

Dessutom, att sitta och uggla här och tigga ger inte speciellt mycket, polis och socialtjänsten beräknar att en tiggare kan tjäna som mest 200 kronor på en dag. Sen finnas det dagar när de möjligen kan få upp till 500 kronor. Mycket pengar i deras hemland men ingen förmögenhet, de bor inte i palats som en del tro. Det blir inte mer.

Det finns inga vita skåpbilar som åker omkring och kidnappar barn, stjäl hundar eller samlar ihopen massa pengar genom att utnyttja tiggarnas utsatt. Det finns ingen ökad brottslighet knuten till tiggarna, det finns ingen som blir rik på att tigga och dessutom, för att övertyga er: Sätt er en dag på gatan nu i februari och känn hur lätt det är att sitta så i 12-16 timmar varje dag. Oavsettt väder och dessutom utan att få använda andra pengar än de som du tiggt ihop.

Dessutom, hur fan kan man beteckna andra människor som pack eller virus och allt det är? Det förminskar bara den människan som sade det. Om det beror på dålig uppfostran, dåliga skolresultat, speciellt historia, både fram till och med 1900 och även den moderna historien och nutid, att man är fd skinnskalle, att man alldeles tappat allt som ens liknar empati, har väldigt svårt att tänka, eller att man helt enkelt är så narcissistiske att man bara genom att finnas till vara bättre än många andra. Kanske även dig? Vem vet.

Jag återger ännu en gång slutledningsförmågan från en man som lever under en sten och putsar på sin ring och dricker vatten från vattenpölar. Bara stavningen är en ohejdad källa till både skratt och lite orolig omtanke.


 

 Idag va jag o 2 vänner ute o åkte o så hamnade vi i botaström där tiggarna bor en audi följde efter oss när va vid rastplatsen, lång historia kort så slutade de med att vi vart jagade av 2 bilar en grå audi och en vw sharan o orange Mercedes Vito buss blockerade vägen o ca 8st stod där med golf klubbor,påkar, o slägga modell stor, fick ta diket för o rädda våra liv, bilen vart sönder slagen motorhuv, framruta,tak,o baklucka, O NEJ VI GJORDE INGET FÖR O PROVOSERA DOM!! Men ha i tanke att dom där jävla luffarna sitter vid affärerna o tigger pengar o ni e så blå ögda o lägger pengar o tycker synd om dom, dela lr gör vad ni vill men nu har jag sagt mitt, UT MED PACKEN


(Återigen, den här texten har både jag och min älskade hustru, kvinnan jag älskar Maria arbetat fram tillsammans).