Vad är ödmjukhet?

Någon sade jag skulle vara ödmjuk.

Men, ärligt talat. Det är väl bra att vara det. Men, att vara ödmjuk betyder väl inte att man ska ta all skit?

Eller har de som vägrar vara annat än kragstolta rätt att kräva att man skall vara ödmjuk, och då mena man ska vara krälande, en ens en liten rätt att vara annat än det som de är? Stolta över ingenting.

13716131_10206583733767301_5034573545866071080_n

Nedanstående man kallade mig idag söndersupen knarkare, parasit, utslagen, okunnig och obeläst, någon som ingen bryr sig om och som ingen orkar med. Tja, det är nog rätt en del. En del är fel. Vissa saker nuddar vid sanningen och tydligen är inget av det något som herrn vågar stå för på allvar. En herre jag trodde var, inte en vän, men i alla fall en ärlig bekant. Det enda jag hade gjort var att ifrågasätta hans uttryck om att ”kroknäsorna sitter på sina pengasäckar”. Eller om det var påsar. Fan vet.

Så. Det som är sagt, en liten del av det, för länge sedan sagt, finns besparat och nog verkar det som att jag är rätt trött på det hela. Det värsta har jag tagit bort, det är nog bäst så. Så, jag struntar i det från och med nu.

Så länge.


13781879_10207138675688767_8269348453854651874_n

Svenne Björklund
Svenne
Lite sent nu?! 😄
Bror
Får sätta upp en skylt på både infarten och vändplatsen med ett stort FÖRLÅT! 🙂

Svenne Björklund
Svenne
Fortsätt framåt och var ödmjuk ist! 🙂

Bror
Jo det är enda vägen fram. Ska bara försöka lära mig vara ödmjuk och det var fan svårare än jag trodde. Så är det när man har ett uppblåst ego 🙂

Bror
Jag ringer in morgon så ska vi prata ut. Det här är redo att redas ut. Slå mig på käften om du orkar, för något som hände för 7 år sedan, slå mig på käften för något som sker nu. Men, jag tar inte all skit. Så, svara i morgon kära du, så ska vi reda ut det här du trasslat dig in i.
Svenne Björklund
Svenne
Dra åt helvete med dej! Vill varken se eller prata med dej! Jag har annat att göra i livet!

Good morning mr Hitler.

Jag vet inte alls vad som skapar en människas värderingar.

Jag hoppas och tror ingen tvekar om vad jag anser om vissa saker. Invandring och politik och hur man ser på andra människor. Visst, jag erkänner villigt och fullt, jag har själv ingen fläckfri historia att presentera. Jag har utnyttjat och sårat människor, det kommer liksom med paketet när man är missbrukare och som ungdom och barn rastlös och rörig i själen.

Men jag hoppas jag lärt mig, utvecklats som människa och framför allt, jag vet, inte tror, jag vet, att jag försökt och försöker gottgöra vad jag gjort och att jag är ångerfull och skäms för väldigt mycket jag gjort i mitt liv.

Men det har inte riktigt med saken jag funderar på. Mina värderingar har alltid varit likadana, egentligen, jag har bara våldfört mig på dem. Men de har suttit djupt i mig. ALLA människor, fel, de flesta, är goda och värda att få chansen att leva i fred och frihet och med känslan av att vara trygg och mätt.

livet 189

Jag blir heligt förbannad över hur vår värld ser ut. Försöker göra vad jag kan, höja rösten för vad jag tycker är rätt och vad jag tycker är fel. Inte vara feg, titta ner i marken medan andra omkring mig tanklöst och historielöst likt pappegojor upprepar samma fraser.

”Vi har inte råd, tänk på våra gamla och barnen och våra hemlösa, tänk på våra värderingar, tänk på vår religion, de kommer ta över, de är kriminella, de våldtar, de är konstiga, de tar våra jobb, de lever på bidrag, bla, bla, bla”.

För, vad är VÅRA gamla och barn och hemlösa och sjuka? Vad jag vet så äger jag ingen alls sådan människa. Vad jag vet så lämnar vi villigt över ansvaret för de gamla och barnen och de sjuka till andra, till ålderdomshemmet, till skola och dagis och de sjuka låter vi andra, någon annan, vem som helst, ta hand om och de hemlösa. Tja, ärligt talat, när tänkte du senast på en sådan?

Jag har själv hört och upplevt (upplever) hur det är att vara en av de sjuka. En som, håll i dig nu, någon som lever på bidrag. Någon som bara man vrider om tummarna på kommer sluta lata mig och börjar jobba.

Ändå är jag en av de ”VÅRA”. Men, det är som att när man hittar någon som är ännu längre ifrån den egna villan och semestern i Turkiet och som inte är hel och ren och gratis utbildad så börjar man helt plötsligt tänka på de där andra, de som man tidigare, för bara någon minut sedan, raljerat och förminskat och trampat på. Då helt plötsligt blir de lite mer värda, bara för att någon annan blir mindre värd.

Jag fattar inte. Jag kan inte förstå. Jag har hört, redan för 20-25 år sedan hur man kallar människor blattar. Hur man kallar människor negertroll, hur man på lunchen sitter och pratar om invandrare som lata och hur de (på den tiden, jag lovar, så trodde man verkligen det) odlade potatis i vardagsrummet.

Jag tänkte att de var så få att det inte spelar så stor roll, de där som fnös åt människor som inte växt upp i samma trappuppgång som de själva. Jag tänkte att människor måste vara oerhört korkade som trodde man kunde odla potatis inomhus. Jag tänkte att ondskan var minimal i den värld jag levde i.

Jag hade fel. För, det har visat sig att de där som pratade så föraktfullt om sina medmänniskor är så många fler än jag trodde. Då viskade några fåtal om det, nu är det så många att man blir matt.

Matt, slut, trött, arg, ledsen, rädd. För vi lever i tider när det är helt ok att säga saker som man inte behöver tänka på förringar andra människor, kulturer, länder. Barn, gamla, unga, män, kvinnor.

Mina värderingar, mina känslor är sådana att jag kommer göra allt jag kan för att gå emot mina egna tankar om att jag inte orkar kämpa för vad jag tror på, att jag inte orkar ta diskussionen.

Men, varifrån de där värderingarna och känslorna kommer ifrån. Det kan jag inte förklara.

Jag är bara glad över att de finns där.

Kanske kan vi ses på Facebook?

Vem är du?

Ni som läser den hör bloggen vet en hel del om mig. Inte allt, inte ens i närheten av allt. Personligt men inte privat är mitt motto. Här kommer oftast den svarta sidan av mitt liv fram. För jag behöver skriva av mig. För att jag tror jag kan visa någon att den inte är ensam, eller en anhörig att det alltid finns hopp.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Men vem är du? Jag blir lite nyfiken, jag har ställt frågan tidigare och fick en hel del intressanta svar. Det är en märklig samling själar som läser och jag är tacksam för att ni tar del av mitt liv, att ni orkar, att ni är intresserade, att ni tar er tid. Tack från mitt hjärta.

För den som vill så får ni gärna fråga mig på Facebook om ”Vänskap”. Givetvis så behöver den eller de inte skylta om att de själva har olika psykiska eller missbruksproblem. Det handlar liksom inte om det. Men det vore bara roligt om ni får se andra sidor och delar av mig. Det är inte svårare än så.

Däremot så är jag tacksam om ni i vänförfrågan skriver att ni är bloggläsare. Bara så jag vet liksom.

Ni hittar mig om ni söker på Jonas Carlzon eller Bror Carlzon.

Som sagt, det vore skojsigt.

”Queen says ‘No’ to pot smoking FBI members.”

Jovars.

Det som igår var en sanning är idag en lögn för att i morgon vara något som ingen kommer ihåg. I de här dagarna är jag inte kul att umgås med. Inte ens jag själv orkar med mig. Funderar på vart ingenstans ligger. För om jag hittade det så skulle jag åka på semester dit tills jag blir som folk igen och orkar med mer än säga ett bittert hej till folk.

1544541_10152522369932854_162386128320632312_n
Folk är övervärderade och jag ska bli misantrop på heltid. Jag har ju talangen för det så varför inte satsa hela vägen. Bli en gubbe i nerpissade byxor som åker fram och tillbaka med bussen och pratar med folk som inte vill sitta bredvid mig men som inte kan med att säga något åt det.
Jo. Så får det bli.