Mitt mellan då och sen. Väntan på hon som måste finnas därute.

I väntan på henne jag inte mött än  Staden var precis tyst. Kall, smutsig snö och tystnad. Där det brukar myllra av människor på en torsdagskväll om sommaren fanns bara ekon av inget. Fötter som trampar, mina fötter. Det nyinköpta skrivblocket i en ficka i väskan. Glas och is. De människor man möter verkar viska …

Fortsätt läsaMitt mellan då och sen. Väntan på hon som måste finnas därute.

Kan solen bränna livet?

Fint väder ger mig en puttrande lågmäld ångest.

Det är tanken på att jag borde njuta som gör att jag inte för mitt liv kan njuta. Om jag inte glömmer mig själv för en stund, och det är inte lätt för någon som är så förbannat kär i sig själv som jag är.

Solen skiner och jag nästan vägrar gå ut på balkongen för att känna värmen. Sitter hellre inne i vardagsrummet eller ligger i sängen eller sitter och röker under fläkten i köket. Allt som inte är ute, allt som inte liknar något som kan skapa minnen att ta fram och lindra vinterskräcken i december.

20150701_172014

Jag sitter och tänker att livet går så fort och att man borde, nej ska, njuta av alla sekunder då universum bjuder på något som själen kan vila i. Ju mer jag tänker ju hårdare blir knuten i magen. Det är som en kramp i det andliga bröstet, en psykisk hjärtinfarkt. Ett hot om evigt mörker.

Men jag vet ju, att om jag bara  ger mig ut och ger upp så kommer jag må bättre. Ja, nästan bra för faen. Inte helt, för det ligger inte för mig, men nästan. Så nära man kan komma utan att brännas sönder av lycka.

Solen skiner, fanskapet, himlen är blå och jag är säker på att allt vattnet i alla sjöar och alla hav värms upp så fort att det kommer ryka om vattnet om bara några dagar.

Så jag sitter kvar.

När alla barnen blivit vuxna. Grattis min yngsta son.

Idag fyller min yngsta son 18 år. Nu är alla tre ungarna vuxna och även fast jag är oerhört stolt över vilka underbara, kloka och vackra människor de blivit (jag har ju inte direkt varit inblandad i det, har väl mest varit en slarver till bohem till far, det är tur deras mödrar varit så …

Fortsätt läsaNär alla barnen blivit vuxna. Grattis min yngsta son.

Tankar inifrån det röda tyget.

Jag längtar redan efter röda maj. Sommaren håller på att ta slut, den rinner mig ur händerna. Snart är det som om den aldrig varit. Juni, juli, augusti förvandlas till november. Då när allt är svart och vått och kallt. Inte än, men väldigt snart. Den har inte riktigt kommit än. Enstaka dagar men inte …

Fortsätt läsaTankar inifrån det röda tyget.