Forbrukslån uten Sikkerhet | Paras puhelinliittymä | Beste Rabatt Kredittkort | Billigst Strømleverandør | Beste Boligalarm 2018 | Forsikringsselskaper | Billigste Mobilabonnement 2018 | Brystsmerter
funderingarpolitik

Tankar efter marschen.

Jag avskyr att frysa. Det är det allra vidrigaste man kan göra, frysa. Så jag plockar på mig lager efter lager med tröjor och skjortor och vägrar nästan gå ut. Det är kallt där ute. Härinne känns det inte  varmt heller. Jag vet mig ingen råd. Blir sittande och fryser.

Igår jag var och demonstrerade. För att jag tycker det räcker nu. Nu borde det väl vara dags att fixa till det som är sönder i landet? Nu har ju alla som arbetar fått sina pengar, de som inte arbetar har fått mindre? När ska det annars sluta?

Det räcker med rena rama självmordet av den svenska välfärden. Någonstans inser nog alla att pengarna kommer att ta slut, oavsett hur stort överskottet de facto var när de fyras gäng tog över. Någonstans kommer allt att krackelera och då kommer, tror jag, en väldigt massa människor undra var faen deras pengar är, de som då är placerade i tusentals små försäkringar för att de ska ha råd att bli sjuka, ha råd med barnen i skolan, avgiften för skolmaten, kostnaden för mediciner för barn och gamla och, sjuka, gubevars. Försäkringar mot arbetslöshet, för merkostnad där familjer splittras eftersom föräldrar får flytta åt vart sitt håll för att försörja sig.

Det är ju liksom inte otroligt att det stannar vid det. Det räcker ju att se sig om i världen  och se på det stora föregångslandet USA där sådant är en verklighet. Där läkarnas försäkringskostnader vida överstiger de löner en svensk läkare har.

Vad är då alternativet hånler den arbetande? Tja, någonstans i mitten kan jag tycka. Visst ska det löna sig att arbeta. Fast det har det ju faktiskt, på riktigt, alltid gjort. Det ska dessutom löna sig att utbilda sig. Fast då är det ju bra om man har råd att utbilda sig.

Så jag tycker det är nog nu och att många saker som redan gått sönder faen måste lagas. En del tycker jag som själv utförsäkrad om 4 veckor talar om mig. Men jag gör ju inte det. Jag har kvar min legitimation, har kvar min tjänst. Och om jag faksitk blir av med allt det där så spelar det mig själv ingen roll om jag då blir satt på någons sorts gata. Jag är en sådan som alltid överlever.

De som lyckas sätter sig själv som mall och säger sedan att de som tycker att man ska vara snäll här i världen bara är utslag för den berömda jantelagen fast det egentligen bara är de själv som på något bakvänt sätt är avundsjuka på de sjuka. ”Ingen ska komma och tro att den är sjukare än mig inte”. Hur faen funkar det där?

Förövrigt är väl knappast avundsjuka något specifikt svenskt? Tror någon verkligen på det där?

Men det finns så förbannat många som blir stampade på, trampade på, hånade och mer eller mindre mentalt våldtagna av folk som anser sig vara förmer, inte viktigare eller bättre utan förmer, än andra. Som sagt, det ska löna sig att vara en utbildad människa som arbetar. Men måste man trampa på andra för att vara det? Jag själv anser inte att man minst måste ha en kandidatexamen för att få finnas till även om jag själv har en. Om någon dessutom tjänar en satans massa pengar orkar jag inte heller bry mig om det. Någon kommer alltid bli snuskigt rik och det är väl kul för dem.

Skit samma, just nu. Det är dags för en kaffe, en cigg och sedan ut till morsan. Jag är trött och fryser och hunden vill ut.

Tankar efter marschen.
Gratis.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

7 − 7 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.