Forbrukslån | Ulkoinen Kovalevy | Beste Kredittkort | Billigst Strømleverandør | Billigste Brannalarm | Boligforsikring | Mobilselskaper | Elektriker pris 2018
BipolärfunderingarSaker man gör

Tankar medan jag maniskt städar.

Jag yrar mest omkring utan att få något gjort på allvar. Hon är inlagd igen och jag saknar henne här i hemmet. Något fattas liksom. Som när en bok fattas i en annars prydlig bokhylla. Jag vet inte hur jag ska göra, lite vilsen, hon betyder fasta mål. Hon är en görare, jag en ängslig funderare. Så jag yrar runt, dammsuger gång på gång, på det där sätt jag inte gör när hon sitter mitt emot mig vid sin dator som står på andra sidan min egen skärm på vardagsrummets bord.

Så jag hänger tvätt, glömmer bort hälften så att jag får tvätta om det för att ta bort den där sura lukten tvätt får om den ligger i en påse och fortfarande är våt. Dammsugaren står på¨golvet i köket, redo att användas, men jag funderar på vart jag ska börja städa. Dammar och dammar igen, tvättar kläder, hänger en del av dem, dammsuger och kokar kaffe. Klappar på hunden och katten, Äter socker och fett och går upp i vikt fast jag inte äter något som mättar.

Det är dags att gå ut med jycken, helt oplanerat går vi sedan, från gata till att balansera på tågspåret. Hon som rusar med sitt flexikoppen sträckt så mycket det bara kan medan jag tänker fritt i solen. Lite senare skall vi åka in till sjukhuset där Den Helande Maria vistas bland personal och medpatient och sin ångest. Men det är bäst att hon är där. Både för henne som för mig. Jag hinner andas lite när jag inte behöver tänka på hur vi kan undvika att hon självskada och må dåligt.

Men visst, jag kan känna avundsjuka och nästan något som kan vara släkt med bitterhet,.Där ligger hon och får mat på fasta tider, medan jag sitter här och inte ens kan köpa mjölk till kaffet. Hon har lugn och ro och kan sova så mycket som hon bara vill och inga måsten. Men jag vet ju att det är som det är nödvändigt för henne. Dessutom , jag kanske skulle behöva läggas in några gånger om åren ,men jag vägrar. Jag har legat inne en gång, för avgiftning. Jag sov väl mest hela tiden, men när jag vaknade fann jag personalen tämligen nedlåtande., Som ett exempel kan jag berätta om sjuksköterskan som var med när jag skulle gå ut ur dörren från avdelningen sa: Ja ses väl när du kommer in nästa gång.

En betydligt roligare dammsugare!
En betydligt roligare dammsugare!

Dessutom hade jag ju en erfarenhet då jag gick bredvid en sjuksköterska när jag läste till sjuksköterska själv. Jag vet inte vad det var för fel på henne. Hon var närmast hatisk mot patienterna, höll sig mest på kontoret. Av allt det jag hörde henne säga så fann jag att hon föraktade sina patienter med farlig kraft. Hon skulle åka huvudstupa om jag om var hennes chef. Utbränd till tusen. Jag vet inte hur hon var när hon började i inom psykiatrin, då kanske hon brann för sitt arbete. Men i så fall hade värmen hon utstrålat förvandlats till en iskyla och ett stelnat hjärta. Det slutade med att vi inte alls passade för varandra och jag vägrade gå med henne.. Där fick jag en änglalik handledare och vips var praktiken roligare.

Men psykiatrin är i fritt fall utan fallskärm. De som bestämmer river upp tiden när de än en gång tar en bort undersköterskor och en sjuksköterskor och dessutom och låter läkarna åka omkring och arbetar som stafettläklare till fånigt höga löner och kostnader..

Men nog om det, du förstår nog vad jag vill säga med allt det här. Det är helt enkelt så att jag saknar henne och jag vill förstå vad det är som gör att hon kan sova när hon är inlagd medan hon sover högst i två timmar i stöten hemma. Varje morgon när jag går upp sitter hon redan vid sin dator, vaken sedan 04:00. Kanske är det jag som gör något fel? Tanken på att det kan vara så gnager hela tiden i mig. Kanske är det jag som är felet i hennes liv.

Vilken fruktansvärd tanke.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

6 thoughts on “Tankar medan jag maniskt städar.

  1. Knasboll, klart du inte gör något fel! Jag älskar dig, jag känner mig trygg med dig, jag litar på dig, jag VILL och SKA få gifta mig med Dig! Ingen annan, du fyller en stor plats i mitt liv.
    Jag tror helt enkelt att hemma så snurrar alla måsten, tvätt, hundpromenader, tvättvikning, bla bla bla… Det finns inte på sjukhuset.

    Så – Jag älskar DIG
    My recent post Världens bästa Dipp

  2. Nä, den där sista tanken är bara trams. I den situation ni befinner er rent ekonomiskt ovan på det psykiska så förtjänar ni guldmedalj för att ni ens tar er upp ur sängen på dagarna.

    Det är r'ätt logiskt att din flickvän kan somna på sjukhuset och inte hemma om du bara tänker efter lite :)

  3. det gula markerade ska du inte ens fundera kring.
    vad jag har fattat så har maria äntligen fått känna sig trygg och villkorslöst älskad.

    jag har fått slagits mot hundra demoner jag inte visste att de fanns när jag väl fick äran att älska och bli älskad. det där med att helt plötsligt hamna i en inre vånda mellan självhatet vs att det kanske inte är sant någonstans. slåss med det där att må dåligt när jag har hela världens lycka och kärlek i mina händer och likväl inte må bra.

    jag sover ofta mer på ett annat vis när jag är borta, nästan förlamande sömn. hemma är det underbart med likväl någon sorts stress, väggarna som anfaller och påminner om min samhällsoduglighet. att jag inte ens fixar att ha ett perfekt hem när jag är hemma om dagarna, måstena som väntar innanför som utanför dörren. att inte kunna lägga mig ned och vila mitt på dagen med en film utan ett samvete som härjar sönder mig. att jag alltid blir ifrågasatt.
    jag funderar på att hyra en billig stuga i närheten av stan och bara vila. trycka på paus för en stund, kanske komma till ro hemmavid senare. vet inte om det skulle funka :/

    slit inte sönder dig nu när du är ensam hemma. försök att slappna av och lägga lite fokus på dig och de små sakerna. allt momentant av värde.

    ge maria den stora kramen från mig. jag tänker på er båda var dag.

    1. Sant. Det är väl bara jag som fortfarande är osäker på om jag har någon plats i någons liv överhuvudtaget. Men nog övervinner kärleken det mesta har jag märkt. Märkligt egentligen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

2 + 15 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.