Refinansiering uten Sikkerhet | Lainaa | Kredittkort Avbestillingsforsikring | Strømpriser Sammenligning 2018 | Beste Alarmselskap | Forsikringsselskaper | Mobilselskaper | Overflatebehandling
funderingar

There is no hope in modern life.

Saint Peter church - Marienberg monastery in A...
Image via Wikipedia

Jag har gett upp. Igen. Åter igen. Låter livet flyta på lika stilla som Viskan utanför mitt köksfönster. Alltså, jag orkar fan inte. När jag vaknade var det med besvikelse i hela mig. Jag ville inte vakna. Jag vägrar ännu att vakna. Tankarna mal runt i skallen på mig som grus i ett maskineri. Spanner in the works. Det gör ont och återigen, jag är rädd. För livet, för framtiden, för mig själv. Jag vet ju hur stark min drift att förstöra mig själv är.

När jag sitter vid köksbordet och röker hör jag för första gången, första gången på riktigt, hur det piper i bröstet. Rökning är livsfarligt tänker jag och tänder en ny cigg. Kedjerökarens ansikte. Jag har gett upp.

Idag skulle jag vara på Arbetsförmedlingen, jag skulle gå på återfallpreventionen. Jag skiter i allt. Stannar hemma, drar ner livets dörrar och kryper in i min bubbla igen. Långt in. Så långt in jag kan komma. Precis i mitten av bubblan.

Jag är duktig på att sluta göra. Som en paralyserad hare i strålkastare från en bil sitter jag stilla och väntar på smällen. Tänker att, om jag bara är stilla, inte rör mig, knappt finns, så går allt över. Tillbaka till 2004 på tre röda sekunder.

Kanske kommer jag gå till Arbetsförmedlingen. Under ren protest kommer jag att gå dit, om jag går dit. Inte för deras skull, men för min. Det är dags att sluta vara och istället bli.

Igår satt jag och min äldsta son och tjattrade som två papegojor om allt och inget. Från The big bang theori (jag gillar, han gillar inte) till Henrik Dorsin över musik och Kalle Anka-pocketar. För en stund var jag bara där. Ingen annan stans. Bara där. Men på kvällen, på kvällen gav jag upp. Jag visste nog redan att jag skulle ge upp, nu vet jag att jag gjorde det.

Jag skiter till och med att åka till psyk. Vad kan de göra liksom?

Så, jag sitter här, solen gassar redan och idag ska jag skjuta upp livet. I morgon är det helg och sen är det helg.

Orkar bara inte.

There is no hope in modern life.
Svart.

 

httpv://www.youtube.com/watch?v=NK7Gz4THPbI

I’m doing very well
I can block out the present and the past now
I know by now you think I should have straightened myself out
Thank you, drop dead

Oh, something is squeezing my skull
Something I can barely describe
There is no love in modern life

I’m doing very well
It’s a miracle I’ve even made it this far
The motion of taxis excite me
Will you peel it back and bite me?

Oh, something is squeezing my skull
Something I can barely describe
There is no hope in modern life

Oh, something is squeezing my skull
Something I can’t fight
No true friends in modern life

Diazapam… that’s Valium
Tarmazpam, Lithium

HRT, ECT… how long must I stay on this stuff?

Please don’t gimme anymore…

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

2 thoughts on “There is no hope in modern life.

  1. Åh nej vad sorgsen jag blev av det här. Känner så väl igen känslan. Att gå in i den där förbaskade men ack så lockande bubblan, tänka att om jag blundar så finns jag inte. Åter igen, jag ligger efter i läsningen, men kommer snart ikapp och hoppas hoppas hoppas att du mår bättre nu.Kram!

    1. Håhåjaja, jag kan tyvärr meddela att fortsättningen inte är någon munter läsning som inbjuder till glada skratt och fnittriga anfall :-) Men det blir väl bättre kan jag tro? kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

tolv − nio =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.