Utan musikens helande kraft hade jag lagt mig ner och dött redan för 30 år sedan.

För er som delar upplevelsen av att leva i panikens grepp varje sekund, jag böjer mitt huvud för er styrka och mod.

För er som aldrig varit i panikens land, som möjligen har mått dåligt och blivit rädda för livet. Det är inte samma sak. Jag lovar. Jag har 20 års personlig erfarenhet av att leva ett liv där världen krymper tills man knappt vågar gå ur sin säng som är den enda trygga punkten i livet.

Men jag kom slutligen loss. Det finns hopp för oss alla. Tappa aldrig det.

En låt för oss som redan är invigda, en låt vi förstår och som gör att vi kanske kan känna oss mindre ensamma.

Det är även en låt för dem som inte riktigt förstår men vill veta. Det här är en av många bra förklaringar. För mig är den av de en av de där låtarna man har undangömd i själen för att ta fram för att bara titta in i mig själv, känna mig hemma i varje ord i texten, varje not i låten. En låt som för mig stämmer till 100% vissa dagar.

Andra dagar behövs den inte alls. Då är det andra låtar som regerar över mina känslor.

Musik är min religion, min tröst och min styrka hämtar jag genom den.  Musik är inget man bara har som förströelse. Musik är helig.



Det känns ändå lite som att det behövs med. Men texten är nödvändig. Men även framträdandet, så jag skickar med det med. Bara för att reta er när er dator blir sega på grund av några videos som du skiter fullständigt i.

Men för mig är de viktiga.


 

 

3 svar på “Utan musikens helande kraft hade jag lagt mig ner och dött redan för 30 år sedan.”

    1. Det har varit jobbigt. Allt rasade i mig ett tag där. Kropp, själ, förstånd. Helt enkelt en väldigt jobbigt period som dessutom tynger mig fortfarande. För jag trodde verkligen inte att jag skulle rasa på det där sättet igen. Men där ser man. Det gick 🙂

      Sen har kroppen krånglat och även delar av den rasat. Men det är inte lika oväntat. Jag har ju misshandlat den i 35 år så … Det är bara att börja beta av en sak i taget.

    2. Det har varit jobbigt. Allt rasade i mig ett tag där. Kropp, själ, förstånd. Helt enkelt en väldigt jobbigt period som dessutom tynger mig fortfarande. För jag trodde verkligen inte att jag skulle rasa på det där sättet igen. Men där ser man. Det gick 🙂

      Sen har kroppen krånglat och även delar av den rasat. Men det är inte lika oväntat. Jag har ju misshandlat den i 35 år så … Det är bara att börja beta av en sak i taget.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.