Forbrukslån på Timen | Sähkövertailu 2018 | Beste Kredittkort med Rabatt | Billigste Strøm 2018 | Beste Hjemmealarm | Livsforsikring | Billigste Mobilselskaper | Vannlekkasjer
ADHDBipolärfunderingarSkrivande

Vem är jag egenligen nu för tiden?


Det här är min slasktratt.

I alla fall har den här världen, WoBWorld, varit det i många år nu. Jag började blogga 2005, när jag befann mig i början på ett fritt fall som skulle vara i 7 år och lite till. Men det än nya tider nu. Jag är om inte lycklig så nära. Jag är nästan nykter. Mitt liv har en stadga, mina tankar är inte lika svarta längre.

Inte lika ofta.

Så vad gör jag av den här världen nu då? Jag kan ju inte bara slänga bort den. Jag får hitta nya infallsvinklar, nya saker att skriva om. Eller, snarare, skriva från en annan plats än den jag har haft tidigare.

Essen - Villa Huegel und Baldeneysee 20
Essen – Villa Huegel und Baldeneysee 20 (Photo credit: TijsB)

Jag tror inte på att jag kommer vara i balans resten av mitt liv. Kriser sker alltid, i varje människas liv. De tar bara olika lång tid på att gå över. Men saker och ting kan ske över en natt. Man kan drabbas av svår sjukdom, eller ännu värre, någon man älskar kan bli sjuk eller dö eller lämna. Kriser är människans ständiga följeslagare kan jag tycka.

Men för mig? Jag hoppas att de svåra åren är över. Att jag är bättre rustad för det elände som kan skölja över mig när som helst. Det är inte så att jag ständigt går och hukar och väntar på nästa slag, inte längre. Men jag vet ju att det kommer. Det som just nu känns mest närliggande är ju att min mor ska dö. Jag vet ju att den dagen närmar sig, hon blir inte yngre. Så jag har börjat åka dit oftare, bara kika in när jag ändå har vägarna förbi.

Min mor och jag har haft en väldigt märklig relation sedan jag var i tonåren och började revoltera mot föräldrar och hela världen, sådär som man måste få göra för att frigöra sig och bli en självständig människa. Vi har bråkat, jag har undvikit henne. Inte svarat i telefon eller dragit mig för att besöka henne och när jag gjort det har vi börjat småbråka redan från första sekund.

Men något har hänt. Det är väl båda jag själv och hon som har ändrat sätt att möta den andre. Hon har väl äntligen förstått att jag inte bara är slarvig och egensinnig utan faktiskt har sjukdomar som ställer till det för mig. Vi har kommit överens om att inte bråka. Men dagen närmar sig, hon har genomgått två strokes och lever inte det mest hälsosamma liv man kan önska.

Fast, jag tror mig vara bättre rustad för det än jag var när min far dog. Det var då mitt fall började, jag kunde inte hejda det, för tusan, jag visste inte ens om att jag snubblat. Mitt liv gled iväg och det tog många år att reparera. Han dog 1997 och först nu har jag kommit hela vägen tillbaka. Den värsta krisen blev akut 2004 så jag har inte varit så här stabil sedan 1996. Inte heller då var jag helt stadig på fötterna, men jag kunde hålla masken i alla fall.

Det är nog så här det ser ut just nu. Jag är fan i mig lycklig. Jag har plats för andra människor i mitt hjärta, jag kan slå ifrån mig den svarta hunden för det mesta och när jag är hypoman blir det bara bra saker gjorda, inte destruktiva.

Då är ju frågan vad den här världen ska få spela för roll?

Tja, jag gör som jag brukar. Bloggar om mitt eget liv, den delen som är mest personlig. Den är bara lite renare nu för tiden.

Enhanced by Zemanta

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

15 + 20 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.