Lån på Dagen | Hiiri | Beste Kredittkort | Billigst Strøm 2018 | Boligalarm Test | Beste Forsikring | Mobilselskaper i Norge | Hva er Boligen Verdt
ADHDagressionalkoholångestbarnBipolär

Vissa saker jag är förbannat bra på.


Medan jag suger på annat i livet.,

Jag har misslyckats vara en usel far, frånvarande, försjunken i mig själv. Full.

10479917_854495687947612_7976978285460739258_o.jpgJag hade chansen, jag blev enhetschef inom bara några månader efter jag var klar med min Fil kand -kan i omvårdnads-kunskap och kunde kalla mig för Leg. Sjuksköterska. Jag pallade inte trycket, kunde inte sova på flera dagar ibland. Alla pratade bakom min rygg om alkoholen och min relation till den.

Jag flyttade till ett hus på landet. Jag var lycklig där. Men arg så arg. Så vansinnigt förbannad över vad som helst. Den där känslan av att man bara går och hoppas det kommer någon som ger en anledning till att slå fanskapet på käften. All denna ilska som rymdes i min kropp. Så mycket elakhet. Jag var ett svin, men, återigen, det är ingen ursäkt, jag kommer aldrig vara med om att vissa personer någonsin förlåter mig.

Men jag hoppas de förstår. Jag såg just då ingen annan lösning än att dricka bort min ångest, den som ökade lite varje dag.

4 år efter jag jobbat stenhårt, som vi en campingsäng på kontoret, att försöka slappna av omöjligt. Sen när helgen kom så sov jag bort hela det för att komma ikapp och enda sättet jag kunde få hjärnan och kroppen att lugna sig var alkoholen.

Så, allt gick åt helvete, jag sprang från jobbet efter att jag rapporterat till en kollega. Sen gick jag ut i snön och sprang, sprang, sprang hem.

Det var i november 2004 och sedan dess har jag inte kunnat arbeta med något, inte ens stå i en kaffetera och bre smörgåsar. Det gick inte, kroppen skrek på hjälp.

Jag har även haft en litet försök med att klippa gräs hos de äldre eller handikappade och inte kunde göra det själv längre. Vi putsade även fönster och det var det som kallades ”inne jobb”, man åkte runt till människor och hjälpte dem att skruva i glödlampor, slänga tidningar och sådant. Dessutom dricka kaffe och äta några kakor lite titt som tätt. De gamla ville prata lite.

Bara en liten samling över mitt liv. Bara för att jag kan.

Vissa saker jag är förbannat bra på.

Jag var visst väldigt duktig på det där, för jag fick alltid innetjänst sedan flera av de damerna och herrarna vi besökte ringde till arbetsledaren och berättade hur trevlig och lättsam jag var och min kollega sade även han att jag verkligen inte skulle slösa bort  viktiga timmar genom att klippa gräs och trimma häckar.

Men jag vet ju, jag har arbetat i äldreomsorgen största delen av mitt liv och dessutom utbildat mig till sjuksköterska och även lärt mig förbannat mycket om hur ledarskap ska se ut, blanda annat en distanskurs i ledarskap som Lunds universitet hade som var en 10 poängare (jag passade inte in på en enda tanke kring det där) och dessutom som ledare över 35 personer, nattpersonal, 5 avdelningar och givetvis alla medarbetare där även en sjuksköterska ingick.

Men, jag har försökt, jag lovar, jag har vänt in och ut på mig själv för att kunna samla den kraft som behövs på en arbetsplats, men det går bara inte. Jag lever för sekund till sekund och låter kroppen säga till mig om sömn och motion och kost. Så långt det går.

Det går bara inte

Jag hade med en vän ett företag där affärsidén var att vi åkte hem till personer som anlitat oss, vi kom till datorn och ingen behövde, oftast, bäras någonstans.

Det gick åt helvete. Det var för mycket omkring  som störde. Min allt mer försämrade psyke, pressen från mitt jobb, skulden och skammen att bära på att man är alkoholist, skammen över att försumma mina barn, vetskapen att jag inte var där när de behövde mig. Jag hade fullt upp med mig själv och rotandet i skallen och bröstet för att finna någon sorts förklaring, en manual.

Men just då var det 13 år kvar till jag fick den där förklaringen till varför jag är som jag är och dessutom kontroll, kanske bara temporärt, men ändå kontroll på alkoholen. Men, jag vet, en gång alkoholist alltid en alkoholist.

Jag har misslyckats med att ge min älskade hustru stöttning och vila och styrka.. jag vill så gärna göra mer nytta än jag gör. Men sumpar det gång på gång. Jag undrar hur länge det dröjer innan hon säger: jag drar nu.

Jag har misslyckats att vara en bra son. Det är något jag verkligen måste ta tag i med en gång, för vem vet hur länge hon kommer leva.

Jag kan nog radda upp 100 saker till som jag misslyckats med. Men jag låter det vara ett tag.

Author

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

3 thoughts on “Vissa saker jag är förbannat bra på.

  1. Jo, en grej jag glömt att skriva – gällande stycket
    "Jag har misslyckats med att ge min älskade hustru stöttning och vila och styrka.. jag vill så gärna göra mer nytta än jag gör. Men sumpar det gång på gång. Jag undrar hur länge det dröjer innan hon säger: jag drar nu."

    Jag drar inte, jag känner för mycket trygghet, men visst jag kan känna att jag får göra mer hemma än jag orkar. Då kan jag tillslut känna hur det liksom kokar i mig. Men – så länge du försöker, men nu har det varit mycket som gått emot dig under en lång tid så din ork eller lust har inte existerat.
    Men där känner jag detsamma. Jag gör mer än jag orkar, och mer därtill.
    Som när jag blir utskriven, då hamnar en stor börda på mina axlar.
    Du brukar säga att du sköter hemmet när jag är inlagd och det gör du, men sen kastas jag ofta ut i verkligheten direkt, från noll till hundra och det fixar inte jag…
    Sen Måste vi bli bättre på att visa känslor, bättra på att hjälpas åt hemma, bättre på att komma iväg på saker – parker, vandringsleder, naturreservat, utställningar – vad fan som helst. Så som vi gjorde förut, när vi aldrig var hemma, då vi kidnappade hunden och var ute i flera timmar.

    Men, oavsett vad – jag älskar dig och lämnar dig aldrig, då skulle jag göra mitt livs största misstag…. Sen mitt prat om döden, tyvärr ligger den tanken och mal i mitt inre, oftare och oftare. Jag blir rädd för mig själv, ss-tankar som ligger strax över max.
    Men jag vill sluta, i alla fall när jag är hemma för jag vill inte att du ska se. Då skäms jag och det kan ingen göra något åt. Jag skäms inför dig, men skiter i mig själv.

    Men, nu blev detta en novell, så nu lägger jag ner.
    Älskar dig, mer än allt!!

  2. Du hjälper mig bra mycket mer än du tror, du finns där – det vet jag, det gäller bara att Jag vågar släppa in folk, dig i den där ömma punkten. Våga visa mig svag, våga gråta, vågar sätta ord på mina tankar.
    Men du finns där, det vet jag. Du finns när jag är redo till 100%
    Måste bara fatta att det finns någon som bryr sig om mig, någon som inte backar i sista stund och låter mig krascha nedför berget, falla fritt.
    Men, du finns. Du finns!! ♥

  3. Jag har sagt det förr och jag säger det igen – du hjälper mig bra mycket mer än du tror, som sagt – även om det inte syns på mig så sätter tankarna igång att snurra och just orden du säger; att du har varit där jag befinner mig nu. Det är ord som ger mig hopp.
    Så, när jag blir inlagd så får du aldrig tänka att Du har misslyckats. För det har du inte.
    Och den dagen jag säger att jag drar, den dagen kan du leta efter rent förgäves, för så lätt slipper du inte mig.
    Jag är här för att stanna så länge livet tillåter.
    Det är DIG jag älskar. Älskar så himla mycket.. Som aldrig förr. Glöm aldrig det

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

ett × 5 =

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.