När kärleken väntar.

Tidig morgon, nästan natt. Jag vaknar och tittar på klockradions röda siffror och försöker förklara för mig själv varför jag vaknat redan 04:15. Det verkar omöjligt. För mig som alltid varit otroligt morgontrött är 4-tiden dags att lägga sig för att sova. Inte vakna.

Men det är så livet ser ut just nu. Jag somnar tidigt och vaknar tidigt. Kanske är det åldern, kanske är det medicinen, kanske är det lycka. Eller så är det en cocktail av allt det där. Skakat och upphällt i det som är mig.

Hunden traskar ut till vardagsrummet och hoppar upp i soffan, somnar om och snarkar lätta hundsnarkningar som ger mig hopp om en bra dag. Vi ska snart gå ut och hon kommer vara förvånad över att finna sig själv i höstkylan utanför dörren. För så är det ju. Nätterna är längre, kyligare, vassare. Dagarna kan vara varma, men de skälver inför hösten och vintern som börjar morna sig.

Sådant är livet medan jag väntar. 6 dagar kvar. 7 dagar i trygghet och samtal och sedan evig väntan igen.

Jag ser redan för långt fram. Jag saknar redan innan jag väntat.

1 tanke på “När kärleken väntar.”

  1. Jag är också långt fram. vill inte behöva vänta hur länge som helst.

    Jag hatar väntan

    Jag älskar dig!

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: