Orden jag kastar på er.

Jag pladdrar jämt. Min röst går från morgon till kväll. Även när jag är ensam så pratar jag, med djuren, med väggarna, med kaffemuggen och med rösterna i mitt huvud. Det låter riktigt sjukt, jag vet. Men det är ett sätt jag har för att just tysta rösterna. Jag dödar dem med min egen röst. Ett blodigt krig som pågått i 30 år.

Det lindrar min ångest, det får mina depressioner att mjukna i kanterna. Det fördriver min tid. Jag pratar mig själv trött. Det funkar sådär. Ibland så gör det mig faktiskt lite lugnare. Troligen handlar det väl om avledning, lite medveten närvaro. Troligen skulle jag åka in på psyket på tre sekunder om folk skulle veta hur mycket jag pladdrar. Det handlar sällan om något vettigt, det jag säger. Det är bara ord som faller, som jag kastar omkring mig.

Den helande har vant sig tror jag. Hon vet hur jag fungerar. Ofta så blir det imitationer av dialekter eller människor. Jag tror mig vara tämligen duktig på det där. Har lätt för att finna rytmer och djup i språk. Så när jag står i köket och pratar skånska så vet hon att det inte finns någon mening med att lyssna, för jag har inget att säga ändå.

Ibland tror jag mig dock ha det. För det är inte alltid jag pladdrar dumheter. Ibland pratar jag om saker som berör mig eller jag finner viktiga. Då blir det politik eller musik, eller mig själv jag pratar om. Eftersom jag är så fylld av mig själv så tror jag nämligen att jag själv och det jag sett och det jag upplevt är oerhört intressant för andra människor. Lite sorgligt, men så är det.

Det är som sagt en aldrig sinande svada som jag omger mig själv med.

Problemet har varit att Den helande inte vågat avbryta inte ens när hon själv behöver min tystnad  Därför var det oerhört glädjande att hon nu på morgonen sade: nu stör du mig. Underbart kan jag bara säga, för då vet även jag när det är dags att vara tyst. Det är något jag uppmanat henne till att göra länge nu.

Så jag är tyst nu och går och duschar. Hon har sannerligen förtjänat det.

3 tankar på “Orden jag kastar på er.”

    • Är det så illa? :-) Men du har nog helt rätt. Det är när jag blir tyst som jag mår som sämst. Då hjälper inga ord, då blir min mun ett fängelse. Så, jag pratar. Men du, glöm inte att säga åt mig när jag pladdrar för mycket. Väggarna och dina öron kan få vila lite ibland :-)

      • Jag sa till förut, utan att tänka mig för… orden bara kom. Så kanske börjar det bli lättare att säga ifrån. Fast för det mesta tycker jag om ditt pladder, utom när jag skriver. :-)

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: