So there You are. What took You so long?

Jag lever.

Jag lovar. Det är inte det att jag tagit en paus med skrivandet. Det lilla kluddret i anteckningsböckerna pågår ständigt och det som jag skriver ner där vet jag kommer bli bloggämnen. Jag tänker mycket. Resonerar med mig själv men även mycket med Den Helande Maria som har en barnatro med sig i livet och vi väver mattor av politik, musik, filmer, böcker, bloggar, hunden, katten, städa lägenhteten, religion, pengar och vad vi egentligen vill ha ut av livet.

Sen gömmer jag mig rätt ofta. Låser in mig i nått rum. Eller tar promenader med hunden och bara strosar. Men vi har alla tre, Dipp, jag och Den Helande Maria kan få lite ro. Men den är vår och ingen annan.

WobWorld 016 - Kopia

Sen, min hälsa, min fysiska hälsa, protesterar allt mer för varje dag. Problem med att kasta urin, svå¨righeter att köra hela matchen i andra änden. Gas i magen, hjärtklappning, ständig hunger och då på socker.

Pengar. Säger bara pengar. Nästa månad är jag utskriven igen. Rakt ner i stupet. Men, det borde vara sista gågen. Sen ger de upp mig om jag fattat allt rätt. Eller, ger upp, det var fel ord, de inser vad jag redan visste, mina diagnoser är kroniska och jag kommer aldrig mer kunna jobba mer. Inte på det riktiga sättet.

Jag berättade ju tidigare om katetern och allt så det hoppar vi över., Det är ok än så länge.

Min äldsta son har börjat skapa lite små trudelutter på gitarr tillsammans. Det är det roligaste jag gjort sen Kalle Shewens dag.

Nu är jag trött. Den Helande Maria är på psyk som vanligt. En stund för både hon och mig att pusta ut. Det borde inte fungera så, men när hon är inlagd kan jag slappna av lite. Hon har tillsyns och larm och en trygg lugn atmosfär. Medan jag kan slappna av, slipper gå och oroa sig.

Men sedan efter tre dagar får det fara nog för mig :-) Då har jag varit ensam länge nog.

Tja. Att summera vad som hänt är rätt onödigt faktiskt. SÅ, vi börjar om med allt i början. Fresh start.

Eders otrogne? bloggare Sir. Winston O’Boogie.

Träffar: 1

Utan musikens helande kraft hade jag lagt mig ner och dött redan för 30 år sedan.

För er som delar upplevelsen av att leva i panikens grepp varje sekund, jag böjer mitt huvud för er styrka och mod.

För er som aldrig varit i panikens land, som möjligen har mått dåligt och blivit rädda för livet. Det är inte samma sak. Jag lovar. Jag har 20 års personlig erfarenhet av att leva ett liv där världen krymper tills man knappt vågar gå ur sin säng som är den enda trygga punkten i livet.

Men jag kom slutligen loss. Det finns hopp för oss alla. Tappa aldrig det.

En låt för oss som redan är invigda, en låt vi förstår och som gör att vi kanske kan känna oss mindre ensamma.

Det är även en låt för dem som inte riktigt förstår men vill veta. Det här är en av många bra förklaringar. För mig är den av de en av de där låtarna man har undangömd i själen för att ta fram för att bara titta in i mig själv, känna mig hemma i varje ord i texten, varje not i låten. En låt som för mig stämmer till 100% vissa dagar.

Andra dagar behövs den inte alls. Då är det andra låtar som regerar över mina känslor.

Musik är min religion, min tröst och min styrka hämtar jag genom den.  Musik är inget man bara har som förströelse. Musik är helig.



Det känns ändå lite som att det behövs med. Men texten är nödvändig. Men även framträdandet, så jag skickar med det med. Bara för att reta er när er dator blir sega på grund av några videos som du skiter fullständigt i.

Men för mig är de viktiga.


 

 

Träffar: 0

Gonna try my best to get there But I can’t afford the bus fare.

I woke up sleeping on a train that was bound for nowhere.


Vissa saker betyder verkligen något. Även när en multimiljonär gör dem.


 

 

“The Dying Of The Light”

I keep on running but I can’t get to the mountain
Behind me lie the years that I’ve misspent
And I’ve been sinking like a flower in the fountain
When all the love I’m gonna need is heaven sentGonna try my best to get there
But I can’t afford the bus fare
And the storm that’s rolling over
Man, it makes me want to cry

[Chorus:]
And I was told
That the streets were paved with gold
And there’d be no time for getting old when we were young
But it’s alright
If you dance with me tonight
We’ll fight the dying of the light and we’ll catch the sun

I woke up sleeping on a train that was bound for nowhere
The echoes that I could hear were all my own
The world had turned and I’d become a stranger
And I’m tired of watching all the flowers turn to stone

‘Cause I try my best to get there
But I can’t afford the bus fare
And the storm that’s rolling over
Man, it makes me want to cry

And the cold against my shoulder
When it comes on in the winter
And it seems to last forever
And it makes me want to,
It makes me want to cry

[Chorus:]
And I was told
That the streets were paved with gold
And there’d be no time for getting old when we were young
But it’s alright
If you dance with me tonight
We’ll fight the dying of the light and we’ll catch the sun

‘Cause I try my best to get there
But I can’t afford the bus fare
And the storm that’s rolling over
Man, it makes me want to cry

[Chorus:]
And I was told
That the streets were paved with gold
And there’d be no time for getting old when we were young
But it’s alright
If you dance with me tonight
We’ll fight the dying of the light and we’ll catch the sun

And the cold against my shoulder
When it comes on in the winter
And it makes me want to cry

And the cold against my shoulder
And it seems to last forever
And it makes me want to,
It makes me want to cry

.

 

Träffar: 0