Med blodig mun frågar jag dig.

Mitt blod åt dig Är jag övergiven?  Hur länge ska du slå mig? Hur många hugg vill du ge mig? Jag blöder Fryser på den kalla asfalten Ditt ansikte i vrede Rodnad som efter älskog En tunn strimma rök från din röda mun När får du nog? Hur länge orkar du? Sparka hårdare Slå tyngre …

Fortsätt läsaMed blodig mun frågar jag dig.

Jag sprider ljus som en sprucken prisma.

Tyvärr har jag en stor del arrogans i mig, som gör att jag inte har tid med dumma människor och närmast föraktar enkla människor. De är som birkenstock. Bekväma, fula men osynliga och förståndiga. Jag föredrar stilettklack (som en mental jämförelse alltså). Man kan inte bära sin egen tyngd genom att mäta den mot andra …

Fortsätt läsaJag sprider ljus som en sprucken prisma.

Lucifers försvarstal. Jag försvarar mig. För, jag kan bara vara mig.

Låt mig förstöra de som redan är trasiga. Som hammarslag på rost. Rött som faller. Blod eller gammalt järn, skit samma. Låt mig… Här i texten finns ett medvetet stavfel, hittar du det är du värdig att läsa. Om du inte finner det så… Gå. Upp i vikt, ner i vikt. Himmel eller helvete. Lucifer …

Fortsätt läsaLucifers försvarstal. Jag försvarar mig. För, jag kan bara vara mig.