Äh, det går över, det är bara en smula stroke.

2012-01-08

23:24:39


Jag har fått order.

Den Helande Maria har beordrat mig att ringa vårdcentralen i morgon eftersom allt jag äter och dricker smakar sött och jag till och med har en söt smak i munnen hela tiden. Skulle jag fått bestämma så hade jag gjort som jag brukar med sådant där. Struntat i det. Låtsas man bara inte om vissa saker försvinner de. Jag är knappast mannen som går till läkaren för att jag hostar lite, eller har fått en halsfluss. Jag tittar mig i halsen i en spegel, konstaterar att jag har, eller inte har, halsfluss och sedan är det bra med det.

English: Portrait of the Swedish doctor Birger...
Image via Wikipedia

En säng, en bra bok, lite varmt och lite kallt att dricka. Sen är man på topp igen. För det mesta. Visst, jag går till läkaren ibland. Fyra gånger de senaste 10 åren har det nog blivit, förutom alla psykiatriker då förstås. Ena gången var när jag började blöda ur ögonen för att jag hostat så mycket. Då blev jag givetvis, vem skulle inte bli det vill jag veta, livrädd. Så jag gick, fick hostmedicin och sedan var allt bra. Inget mer med det.

Andra gången var när jag var så svullen i halsen att jag inte kunde svälja min egen saliv. Återigen, lite skrajsen. Så jag gick till läkaren, läkaren konstaterade att jag hade halsfluss, något jag redan förstått på grund av att det var en självklarhet. Det togs en halsodling som inte visade på några bakterier så hela paketet var viröst. Alltså, inget att göra, får gå över med tiden av sig själv.

När jag kraxade fram frågan om vad jag skulle göra om jag inte längre kunde andas så fick jag till svar att då skulle jag åka till akuten så att de fick göra en trakeotomi, alltså ett hål i strupen. Jag gick hem.

Som sagt, bara att lägga sig och bli frisk. Inget mer med det. Sen har vi givetvis de två senaste lunginflammationerna, men vad tusan, det räknas nästan inte.  Jag låg och hostade en vecka, kanske tre, gick till läkaren, fick en utskällning för att jag rökte och en fråga om jag var korkad som var sjuksköterska och ändå inte sökte hjälp för en uppenbar pneumoni. 

Jag är inte en av de som tär på sjukvårdskostnaderna när det gäller kroppslig skröplighet. Det är ju faktiskt så att feber går ner med Alvedon och en stund på balkongen, hosta går över med receptfri hostmedicin för det mesta, ont i halsen går över, punkt. Inget mer med det.

 

Slaget vid Stäket von Dahlheims karta 1719
Image via Wikipedia

Så jag får väl masa mig upp i morgon då, ringa till vårdcentralen, vänta på att de ringer upp igen, förklara att jag larvigt nog har en söt smak i munnen som inte går över. För tusan, en hel del barn skulle ju kunna sätta eld på en lekplats för att ha det lilla problemet. Nu är ju jag inget barn så jag finner det mest vara utan trivsel det där.Men Den Helande Maria har inte riktigt samma syn på det där. Hon beordrar mig stup i kvarten att jag ska söka för ditten och datten. Jag har aldrig tidigare varit med om att en person är hypokindrisk å andras vägnar. Men det är ju faktiskt ett ypperligt tecken på kärlek.

Men, kanske ska man vänta en dag till?

Enhanced by Zemanta

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.