AKA… What A life.

Satt i köket och rökte och åt choklad och tankarna vandrade och jag kom ihåg en av de allra största kickarna jag fått i livet.

Det var min äldsta son och lillgrabben och jag. Jag stod nonchalant lutad mot ytterdörren på huset vi bodde i, det med elaffären i. Sen såg jag att äldsta sonen noga ställde sig på samma sätt, under tiden tittade lillgrabben vad vi gjorde, provade olika sätt att stå på och kom fram till rätt sätt. Så där stod vi, lutade på samma sätt mot en dörr, medan jag tänkte mig att jag såg ut som John Lennon gör på “Rock’n’roll”-skivan ungefär.

rock and roll

Men, jag kan fortfarande känna den där känslan, av berusande livsfarlig makt och jag insåg att vad jag än gjorde i livet skulle de se och lära och kanske göra med och med tanke på att jag känner mig själv blev jag både smickrad och livrädd samtidigt.

Jag lovar, när man kommer fram till den punkten i livet när man inser att man, om man har maximal tur, redan har levt halva eller mer än halva livet. Det är ändligt och döden blir inte bara längre ett ord. Svårt som fan att förklara.

Fan, jag måste sluta röka så jag slipper tänka så mycket

Träffar: 0