Ångestens cirkel

Nojorna kommer och nojorna går. Jag är mitt upp i ett brinnande krig med mig själv. Fan vet vem som vinner? Jag är uppe en stund, mår helt ok från början. Sen börjar det krypa i kroppen, sakta men säkert byggs det hela upp. En ångest som stiger från det allra innersta av mitt väsen. Det är som ett vitt brus i mig som lägger sig över hela tillvaron. Till slut så ligger jag där och hyperventilerar igen på soffan. Lyckas med att landa i något som man kan stå ut med, somnar, vaknar igen och så börjar det om.

Det är som om alla dessa piller jag petar i mig varje dag inte spelar någon roll längre. Jag fattar inte vad som hänt. Varför blir det såhär nu liksom? Hösten som gick så bra.

Tja. Det är som jag sagt tidigare bara att hänga med och se glad ut. Det blir ju bättre, det vet jag så ingen idé att hänga läpp över detta utan bara att stå ut.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.